Seger!

Verkligheten kan sägas bestå av fälten materia och information och interaktionen dem emellan. Denna definition stöds också av Daniel Dennett, nyateismens "överstepräst", och där med så går det nu att säga - så som Vanderklay triumfatoriskt utbrast - att materialismen 1.0 är död. Åtminstone den dödfödda stridsdebatten mellan trångsynt teism och förenklad materialism. Den är, 100%, inte kvar längre. Teismen har hittat ett språk som förklarar dess tankegångar på ett sätt som materialister behöver hitta ett nytt sätt att bemöta. 

För vad är synen på andlighet som teister förfäktar om inte ett sätt att förstå information och dess roll i att forma verkligheten? Information kan sägas fungera som den aspekt i verkligheten som formerar och strukturerar materialismens potentialitet in i objekt och konkret fysikalitet. Utan informationens högre och guidande instruktioner kan fysisk existens aldrig ta form. En kopp är en kopp för att informationen kopp instruerar atomer och vibrationsfrekvenser att ständigt reproducera sig efter den bild som koppen representerar. 

Det teister vill säga med den "andliga världen" är att det finns en sfär av verkligheten där information har en form av självständig existens, en himmel, varifrån vi människor kan observera den via myter och uppenbarelser och sedan finna sätt att agera ut dess upptäckter i den "verkliga" världen. 

Andlighet är enbart en rad hypoteser om hur information kan tänkas fungera och religion är dess metod att testa och etablera dessa hypoteser om de visar sig fungera, ha bäring i en levande verklighet. Varför är materialister så allergiska mot denna, för mig väldigt vetenskapsdoftande, metod?

För att tala med mitt språk här: I myterna och arketyperna så får människan möjlighet att identifiera mönster av information som har en förmåga att vara över tid. När individen sedan interagerar med dessa mönster, försöker agera efter dess linjer eller förstår sig själv i ljuset av dess förlopp så får hennes eget mönster förmågan att transformera sig själv över gränser som individen i sig själv inte har möjlighet att passera. Via myterna kan individen "bruka alkemi" i sitt eget inre och förädla strukturer av sig själv som kan vara så radikala att de utan problem kan sägas vara att "förvandla bly till guld". Detta är därför modernismen inte slutat älska berättelser, historier och allt som doftar av myt. Vi vet att vi som självständiga mönster behöver interagera med högre linjer av mönster för att inte sjunka in i oss själva. Livet utan berättelser, informationell magi, är inte värt att leva. Det skär sig mot vår upplevda känsla av verkligheten. För en som ser verkligheten som uppbyggd av serier av mönster är allt detta mer än rimligt.

Det är också varför sådant som affirmationer fungerar så väl som de gör. En individ består av informationen av sig själv och kroppens manifestation av denna information. Informationen om en själv utgör ens identitet. Var finns denna abstrakta identitet någonstans om inte i den himmelssfär som teister alltid pekat på. Från den punkten centrerar sig kroppen och agerar ut informationens instruktioner om vad individen ska manifestera ut i världen i form av tankar och ageranden. När man då praktiserar affirmation, så ändrar man via ständiga positiva budskap informationen som utgör ens identitet och när denna information ändras så ändras också, fullkomligt väntat, den manifestation som kroppen och dess sinne sedan lever ut.  Det här är inte konstigt, det här är inte flum, det är att se den manifesterade verkligheten för vad den faktiskt är och vill vara. 

I meditationen så praktiserar individen ett tillstånd där den frånsäger sig alla preferenser kring de mönster som rör sig inom sin egen sfär. Den ägnar sig enbart åt att observera rörelsen av sitt eget mönster och allt som påverkar det tills den når ett tillstånd av självständighet från allt detta. Individen träder in i varianter av Sadahti som är ett annat ord för... himlen. Platsen där informationen också har sin självständiga plats. Det är väl känt och dokumenterat vilka välgörande effekter meditation har för medvetande och kropp. Att vara i dessa tillstånd, att se sig själv och sin manifestation präglat av mönster av information som man kan ställa sig fri ifrån, betrakta och sedan implementera på nya sätt fungerar. Det är ingenting konstigt, det är vad verkligheten faktiskt är. 

Lika mycket med något som Placebo blir i denna förklaringsmodell så oerhört tydligt. Det räcker att individen ställer sig i relation till mönstret helande för att en materiellt overksam substans ska kunna utföra läkande effekter på den fysiska kroppen. Det är inte materian som gör någonting, det är informationsmönstret som individen lyckats applicera på sig själv på ett sätt som gör hennes kropp frisk. Det här synsättet förvandlar mirakel från något övernaturligt till något som är i balans med vad verkligheten innehåller. Mirakler står för de mönster som kan korrigera en brustenhet i individers egna mönster. Genom att få syn på ett övergripande mönster som kan förklara dess existens och väg framåt på ett sätt varken sinne eller kropp kan formulera rationellt så händer någonting och miraklet utförs. I min terminologi är mirakel de händelser där mönster "byter bana" från en tänkt kedja till en annan, drastiskt annorlunda. Det upplevs övernaturligt, men är inte mer konstigt än när en musiker byter melodi från ett ackord till ett annat. Det är fantastiskt att det kan existera, men verkligheten är fantastisk, att se på den med det mönstristiska/andliga perspektivet är inte att göra den konstig eller flummig utan mer naturlig än vad materialismen någonsin mäktade med. 

*

Förstås är inte allting, egentligen, över. Det finns mycket kvar att diskutera. Materialismens stora styrka är att skära bort flummigt dödkött och ta fram mekanismer som faktiskt ger de resultat vi vill ha. Varför fungerar inte placebo konsekvent? Varför upplevs mirakel vara så sporadiska att de går att förneka? Vi andliga har många svar, men vi förstår inte allt - vi behöver fortfarande hjälp. Det Upphöjda Mönstret har förmågan att bryta alla våra föreställningar, men i de paradigm av mönstret som vi befinner oss i så kan vi veta att det finns konkreta svar att finna. Vad är det som pågår? Jag hoppas att den nya förståelse av relationen mellan information och materia som spinner ut från våra digitala tankesmedjor snart ska kunna ge möjligheten till en uppsjö av nya svar.