I mitt
gäng så skrattas det en del åt Johan Norberg och hans obotliga behov att peka
på marknadsekonomins framgångar och hur mycket bättre världen har blivit enligt
alla tänkbara, materiella, parametrar. Nu senast med boken Progress, men det har varit ett genomgripande tema i Norbergs
böcker att det finns skäl för optimism, att världen är en bra plats och att det
aldrig har funnits en bättre tid att leva
än just nu.
Vi skrattar, för i våra sammanhang så är perspektivet en aning annorlunda. Som vi ser det så har
vår civilisation, västvärlden, redan fått sin nådastöt och är på upphällningen.
Om det avgörande hugget föll vid franska revolutionen, första världskriget
eller någon gång de senaste decennierna spelar ingen större roll. Det som vi
menar är fallet är att vår del av världen är på nedåtgående, inte i en fas av
utveckling, och inte finns något långsiktigt hopp för de bärande
institutionerna som vårt samhälle lever av. De har korrumperats så svårt att de
snart kommer att kollapsa och när det sker så väntar en eller ett flertal
katastrofer. Att parametrarna just nu pekar i en gynnsam riktning är ett
bländverk, en konsekvens av tidigare framgångar som inte kommer bära sig när
väl korruptionen och förruttnelsen har nått tillräckligt djupt.
Något man särskilt pekar på som det som kommer vara det som för med sig
katastrofala konsekvenser är dollarns stundande kollaps, med den så kommer alla
nuvarande marknadsinstitutioner att falla ihop och den moderna tidens framgångar
med ens gå om intet. Att fattigdomen besegras, mörkret förskjuts och att tredje
världens länder blir mer fria för varje dag som går är bara en falsk illusion
byggd på lånade löften. Norberg ska snart
få se hur fel han har, skrockas det stundom.
Jag tror personligen att vi gör ett misstag här. Det vårt sammanhang pekar på och
det Norberg så envist predikar om är två olika saker. Det min sida pratar om är
att västvärlden fastnat i ett virrvarr av maktstrukturer och destruktiva
incitament. Man har blivit beroende av ett system och en samhällsform som
ideligen gör sina befolkningar mer begränsade, mindre handlingskapabla, till
den punkt att var och varannan person skriker efter någon som ska ta hand om
och städa upp hela ens liv ända fram till döddagar. Gott så, jag delar den
bilden av vår kultur i hög grad, men det gör inte att Norbergs optimistiska
världssyn är fel i sig.
Det kan nämligen samtidigt vara sant
att andra delar av världen så ivrigt de kan anstränger sig för att bygga upp
sin infrastruktur för att få sina marknader att bli så effektiva som möjligt
och dag för dag ta sig längre upp från fattigdomens träsk. Poängen här är att
dessa delar av världen inte börjar från noll, de upprepar inte bara Europas och
Amerikas utvecklingsstadium från 1800-talet för att sen ta sig fram genom
1900-talets snitslade bana så snabbt de kan. Nej, de börjar med dagens
marknadstekniker och möjligheter för utveckling. Dessa länder och deras
befolkningar har inte hunnit skaffa sig samma beroende till våra gamla, unkna
sätt att ta sig an handel och marknadskommunikationer. Vår del av världen
bestämde sig för länge sedan att sluta utvecklas, vi har försökt frysa ner världens
gång och maktstrukturer i en svunnen tid och för det valet så har vi inget
annat val än att mycket av det som är vårt samhälle, åtminstone i ekonomiska termer,
behöver störtas omkull.
Innebär detta nödvändigtvis en katastrof? Bara om du är beroende av det som är
dömt att gå under. Jag tror, utan att vara expert på något sätt som helst, att
när de oundvikliga kollapserna inträffar så kommer förvånansvärt många klara
sig utmärkt genom hela krisen. Dessa kommer oväntat ofta vara de människor och
samhällen som man idag tycker är pinsamt fattiga och generellt eftersatta. De
ingen i nuläget tittar på kommer vara de som står längst fram när stormen väl
har lagt sig. Det finns tämligen många som redan idag bara fnyser åt hela den
febriga ekonomiska cirkusen för att istället gå sina egna vägar, Skapa
marknader där etablissemanget inte har tillträde, skapa miljöer där deras
korruption och destruktiva beteenden inte får lov att existera. När väl
konsekvenserna kommer ikapp de som idag festar så kommer dessa underdogs knappt
behöva borsta av smutsen från kavajslaget. De sitter inte med i samma båt.
Det är den här utvecklingen som jag tror att Norberg ser och försöker få oss att
fokusera på. Det är så lätt för oss att titta på elefanterna som drucket dansar
fram i porslinsbutiken och tro att det är de
som utgör världen. Att de bestämmer
vad som händer bara för att de själva påstår att de gör det. Världen,
marknaden, är istället det som pågår vid sidan om av deras krumbukter och den
ser ingen anledning att lägga sig ner och dö bara för att världens så kallade elit
beter sig som idioter. Världens elit kommer alltid bete sig som idioter, men
jag undrar just vad dessa typer har för någonting med oss andra att göra.
Visst. Jag tror inte det är felaktigt att måla framtiden i dystra färger.
Alltför många, långt fler än den så obskyra eliten, i västvärlden har blivit
förhäxade av det politiska spelet och har sina händer så djupt begravda i
syltburkarna som det bara är dem möjligt. När smällen väl detonerar så kommer
det vara väldigt svårt för dessa människor att hinna undan. Särskilt när
sorgligt få av dem ens klarar av att registrera att en kris väntar bakom
hörnet, oavsett vad vi tar oss till. På så sätt kan Norbergs envisa perspektiv
bli en förförisk lockelse till att fortsätta sova. Allt är lugnt, allt går bra,
ingen anledning att ändra på någonting. Men det kan lika gärna vara så att
Norbergs perspektiv är alltför viktigt för att vi olyckskorpar ska få lov att
glömma bort det. Det är ett tecken på att alternativen fungerar, att för de som
vill gå utanför etablissemangets klåfingriga och pompösa vägar så finns det en
annan väg att gå. En väg som leder direkt ut till marknaden och väl där finns
det inga gränser, bara de som du själv väljer att sätta upp. Visst är det så
att oerhört mycket i vårt samhälle är på väg att gå åt fel håll, att det snart
riskerar att få grava konsekvenser, men det finns ingenting som säger att det
ska behöva drabba just dig.
Ja. Om tåget är på väg att störta fram på spåret du går på, varför står du då kvar?
Det är fullt möjligt att stiga åt sidan och det är i sanning hög tid att vi ser
till att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar