tisdag 16 maj 2017

Älskade frihet

Jag tycker så mycket om känslan.

Den där när man sitter i ett rum med idel genomtrevliga, smarta människor och har ett samtal om Guds eveentuella matematiska kvalitéer åt ena hållet, diverse bo bix välgörande effekter för såväl psyke som ekonomi åt andra och en djuplodande diskussion pågår om Ernst Jungers anarkistiska kvalitéer åt ytterligare ett tredje. Hur man än vrider och vänder sig så kommer man i kontakt med människor som är såpass högintressanta att man har svårt att förstå var de alla kommer ifrån, hur det kommer sig att så många av dem dykt upp samtidigt på samma plats som en själv.

Kontrasten från ens vanliga vardag är tämligen sällsam.

Såhär är det alltid på FreedomFest och liknande större frihetsevenemang och helgens sammankomst var verkligen inget undantag. Årets version var fantastiskt väl genomförd. Fjolårets små negativa aspekter hade rättats till, talarlistan tunnats ut en smula och lunchen getts mer utrymme för de som så önskade, alternativt kunde man närvara på ett äkta möte med Liberty Toast Masters som hade en oerhört rolig och inspirerande workshop.

Det är lätt att bara sprudla igenom en sån här sammanfattning av helgen och ideligen strössla euforiska superlativ omkring sig, men jag tror inte jag kan, eller vill, göra den annorlunda. Det var helt enkelt så kul, intressant och givande rakt igenom. Jag kan inte nämna alla talen, men inget av dem kändes ovärt att närvara på. Jag personligen fick mest ut av Richard Dahlins genomgång av skolan, då det oundvikligen är min hjärtefråga, av Tommy Tarres briljanta tal och att få lyssna på Lars Anders Johannsons genomgång av kulturpolitikens situation i Sverige och vad man egentligen står inför om man vill arbeta med kultur som högerinriktad kreatör, men som någon i premium påpekade: Varenda tal kändes relevant i kontexten att det handlar om att göra någonting. Frihetsrörelsen pratar inte längre bara om filosofiska hårklyverier eller hur fasansfullt hemskt det är med sosserier. Vi har inte tid att prata abstrakta grejer eller att gnälla längre. Vi står nämligen i startgroparna inför att sätta igång på allvar och på FreedomFest- med knappa 200 närvarande frihetsgalningar- kände man på ssig att vi nog faktiskt redan har sett till att börja springa.

Nej, jag tröttnar verkligen inte på det. Helgen kändes oundvikligen som att få lov att vistas i Ankeborg en stund. Om det är för att frihetsmänniskor är så besynnerligt trevliga varelser, om det är - som någon av oss sa - att vi i själva verket har en psykisk störning allihop eller något tredje, men något är det som gör att när vi väl dyker upp i såna mängder allihop så är det stört omöjligt att inte må tvärbra hela tiden.

Stort tack, alla arrangörer och samtliga jag fick träffa och samtala med, litet eller mycket.

Ni är bäst! Frihet är bäst! Ses nästa år!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar