Okej. Jag drar mig för det här något kopiöst, men jag
måste ha en text för att kunna komma ihåg varför jag, som anarkist, har blivit mer engagerad för en valkandidat än jag
någonsin har varit tidigare. Jag var inte med när Ron Paul startade igång den
globala libertarianska rörelsen 08’ och 12’. Jag var verkligen inte i högvarv
för alliansen varken 06’, 10’ eller 14’ trots att mina värderingar då var
klockrent liberala, men för Trump, the
God Emperor, har jag dragits med i hypen likt få andra. Det är inte riktigt
rimligt och det tarvar på något sätt sin förklaring.
Det första man behöver komma ihåg är att en valrörelse i första hand är ett kulturellt underhållningsspektakel. Att bli vald går inte ut på att få en rationell och konstruktiv dagordning ratificerad av befolkning utan det handlar betydligt mer om att sälja ett koncept, ett varumärke, med tillhörande imbecilla slogans och alltigenom ytliga budskap. För en anarkist är det här egentligen tacksamt eftersom vi ändå inte skulle hålla med om 99.99% av de konkreta policyförslagen, om det var sådant som skulle vara i huvudfokus för ett val. Ett slag om varumärken är, även om det är lika plågsamt korkat att slåss om, åtminstone betydligt roligare att bevittna som åskådare.
Trump har i sin kampanj valt att ta rollen som en okontrollerad buffel, en politisk clown, en karikatyr på hur en maktfullkomlig, ondsint kapitalist skulle bete sig. I USA:s kulturella klimat har det visat sig vara helt rätt strategi. I en miljö som blivit alltmer låst och tillknäppt av politiskt korrekta attityder sveper Trump in som en stormvind och drar med sig allt han ser. Det går inte att sluta prata om honom. Trump har varit överallt och i en strid om varumärken finns det som bekant inget som heter ”dålig publicitet”. Trots oräkneliga skandaler så har Trump fortsatt att vinna och vinna, inget biter på honom, det går i sanning inte att ”stump the Trump”, vilket oavsett hållning i övrigt onekligen är fascinerande.
För en anarkist är det här synnerligen befriande. Nej, vi gillar inte sexistiska megalomaner mer än någon annan, men tänk efter här. Det Trump visar upp är bara ett typexempel på hur alla inom de typen av sfärer beter sig konstant. Om man tror att någon som söker sig till maktens absoluta topp skulle kunna vara något annat än en halvt galen sociopat, hög på sin egen personlighet, så är man antingen särdeles naiv eller helt omedveten om vad maktstrukturer som den presidentvalet utspelar sig i egentligen handlar om. Jag törs lova att samtliga inom de högsta politiska nivåerna är minst lika svinaktiga som Trumps offentliga persona och helt ärligt föredrar jag en karaktär som öppet visar sina kort och sin maktfullkomliga personlighet än någon som försöker låtsas att han skulle vara något så absurt som en vanlig person som försöker sig på att bli världens mäktigaste man. Lura inte dig själv, man måste vara som Trump, minst, för att överhuvudtaget komma på tanken att försöka kapa åt sig den sortens ämbete.
Men. Säg istället att vi lever i en idealvärld och att presidentvalet faktiskt handlar om konkreta sakfrågor istället för att vara en reklamkampanj för bäst kräkmedel. Finns det verkligen skäl att stödja Trump i en sådan isolerad tillvaro? Tja, jag skulle säga att min motivation till att stödja en kandidat baserat på sakfrågor skulle vara i den mån den försöker göra livet bättre för flertalet av väljarna istället för en utvald sektion av valmanskåren. Om vi tittar på Trumps främsta sakfrågor (Sidnotering. Det går faktiskt att hitta en uppsjö av konkreta förslag från Trumps kampanj. Kontrastera detta mot hans motkandidat. Vet någon vad Hillary faktiskt vill göra? Det enda jag kan komma på att hon sagt är att hon vill starta krig mot Iran. Yey.) så ser vi att han åtminstone har en tydlig ambition om att förenkla tillvaron för the average Joe. Det betyder naturligtvis inte att hans förslag vare sig kommer vara effektiva i den ambitionen eller ens att han kommer försöka anstränga sig för att genomföra dem när han väl har vunnit, jag är anarkist, jag vet allt om det där, men med det sagt- låt oss titta på vad han förmedlat att han vill göra.
Bygg en mur – Muren är egentligen inget annat än ett effektivt knep att få publikens uppmärksamhet. Muren blir knappast byggd och verkligen inte på Mexikos bekostnad, men det spelar ingen större roll. Anledningen till varför Trump blivit så populär med hjälp av denna typ av slogan är för att han signalerar att ha vill ta problemen med illegal invandring på allvar. Även om han inte kommer klara av att resa en mur så kommer han vidta något slags åtgärder. De som märker av problemen med illegal invandring är främst vanligt folk, som knappast har en röst i etablissemangets medier. De som dels råkar ut för den kriminalitet som kommer i invandringens spår och dels behöver konkurrera om det levnadsutrymme av samhällets bottenskikt vill få det här problemet uppstyrt. Frågan handlar inte om generell invandring eller om någon rasism mot mexikaner utan att den lagstiftning som finns upphört att gälla och att det skapar en oviktad spelplan. Medelklassen märker inte av den och kan därför bli förnärmade om frågans ”fulhet”, överklassen kan sägas tjäna på situationen och vill därför ha den nedtystad. Vi i Sverige fattar ingenting och spelar gladeligen rasistkortet i frågan – och struntar därmed i vanliga amerikaners upplevda verklighet. Trump gör inte det.
”Trade deals” och America First- Som frimarknadsförsvarare var det här konceptet tämligen obegripligt och det är fortfarande så att jag behöver hålla lätt för näsan när dessa frågor kommer på tal. En sak behöver man dock komma ihåg. I en värld där handeln alltid i sista hand kontrolleras av nationalstater och deras mekanismer så kan det inte existera en sann, fri handel. Särskilt inte i form av de otaliga ”frihhandels”- avtal som ideligen ska skrivas fram och tillbaka över världshaven. Frihandel kännetecknas av att de som sitter på bomberna och gevären håller sig borta och låter människor ta vilka ekonomiska beslut de än känner för. Svårare än så är det inte. Dessa förbannade luntor som TTP och ITTP och allt vad det heter handlar om står för något helt annat än sund, fri handel som har sina lokalbefolkningars bästa för ögonen. I det perspektivet har jag inget att invända mot att Trump markerar och visar att han tänker prioritera USA:s intressen i förhandlingar mot omvärlden. Om han har en chans att lyckas har jag ingen som helst aning om, men ambitionen är faktiskt lovvärd. Allt tal som pekar mot en brytning av den imperialistiska och skeva utrikespolitik som USA fört så länge är starkt hoppingivande, oavsett Trumps chanser att lyckas slå ner de starka särintressen han sätter sig upp emot. Det är likväl så att hans ambition går i flertalets amerikaners intressen och inte bara de som satt in någon miljon på ett redan välfyllt bankkonto.
Riv upp etablissemanget – Mitt absoluta favoritkoncept. Hela Trumps kampanj har andats av en upprorisk känsla av att det är dags för något nytt. Det politiska etablissemanget har blivit alltför korrumperat, USA:s eliter har blivit alltför trygga i sin tro att de kan gör vad som helst utan att bli ställda till svars. Trump hotar med sin själva existens att ställa allt det här på ända. Det fantastiska i det här är att han inte ens behöver bli vald för att lyckas med sitt uppsåt. Eliternas intensiva hat mot honom och kontrasten i hur de behandlar honom jämfört med Hillary Clinton är så slående att samtliga som väljer att ha ögon att se med kan notera vilken jädra soppa av rutten korruption USA:s samhällssystem har blivit. Jag tror inte för ett ögonblick att Trump på politisk väg kommer lyckas förändra någonting, men det faktum att hans kampanj får folk att vakna och reflektera över vilken sorts land de lever i är ren, skär mumma för en anarkist. För varje dag som Trump slåss mot medier, maktelit och allsköns krigare för politisk korrekthet så tar sig USA hela tiden vidare till att bli något annat än den totalitära, semi-fascistiska maktstat som den är idag. För att förändra något sådant duger inte politik, då krävs en kulturell revolution. Vete tusan om Trump-rörelsen är tillräckligt stark för att starta något sådant, men smaken av förändring finns i luften i den här valrörelsen. Oavsett vad som händer framöver är det väldigt svårt att inte tjusas av den stämningen, även för en anarkist med oresonligt förakt för allt som heter politik.
Nu är som sagt detta inte ett val om sakfrågor utan någonting som utkämpas i helt andra dimensioner. Det gör saker och ting tämligen förvirrande och mången är den amerikan som knappt kan ta in vad det är som händer. För oss svenskar torde det vara ännu mer obegripligt, men som anarkist är det just den aspekten som gör valet så pass intressant. Det är bara på ytan som detta handlar om politik, resten är en kulturell strid som onekligen behöver utkämpas. Hur striden kommer sluta har jag ingen aning om och jag ser det inte som omöjligt att den kommer intensifieras än mer om Trump, mot viss förmodan, faktiskt vinner. Oavsett så skäms jag inte för att jag tycker det är dags att Göra Amerika, och västvärlden, Bra Igen och för det uppdraget behöver vi anstränga oss betydligt mer än vad en valrörelse borta i staterna kan röja för oss.
Lika bra att börja.
Det första man behöver komma ihåg är att en valrörelse i första hand är ett kulturellt underhållningsspektakel. Att bli vald går inte ut på att få en rationell och konstruktiv dagordning ratificerad av befolkning utan det handlar betydligt mer om att sälja ett koncept, ett varumärke, med tillhörande imbecilla slogans och alltigenom ytliga budskap. För en anarkist är det här egentligen tacksamt eftersom vi ändå inte skulle hålla med om 99.99% av de konkreta policyförslagen, om det var sådant som skulle vara i huvudfokus för ett val. Ett slag om varumärken är, även om det är lika plågsamt korkat att slåss om, åtminstone betydligt roligare att bevittna som åskådare.
Trump har i sin kampanj valt att ta rollen som en okontrollerad buffel, en politisk clown, en karikatyr på hur en maktfullkomlig, ondsint kapitalist skulle bete sig. I USA:s kulturella klimat har det visat sig vara helt rätt strategi. I en miljö som blivit alltmer låst och tillknäppt av politiskt korrekta attityder sveper Trump in som en stormvind och drar med sig allt han ser. Det går inte att sluta prata om honom. Trump har varit överallt och i en strid om varumärken finns det som bekant inget som heter ”dålig publicitet”. Trots oräkneliga skandaler så har Trump fortsatt att vinna och vinna, inget biter på honom, det går i sanning inte att ”stump the Trump”, vilket oavsett hållning i övrigt onekligen är fascinerande.
För en anarkist är det här synnerligen befriande. Nej, vi gillar inte sexistiska megalomaner mer än någon annan, men tänk efter här. Det Trump visar upp är bara ett typexempel på hur alla inom de typen av sfärer beter sig konstant. Om man tror att någon som söker sig till maktens absoluta topp skulle kunna vara något annat än en halvt galen sociopat, hög på sin egen personlighet, så är man antingen särdeles naiv eller helt omedveten om vad maktstrukturer som den presidentvalet utspelar sig i egentligen handlar om. Jag törs lova att samtliga inom de högsta politiska nivåerna är minst lika svinaktiga som Trumps offentliga persona och helt ärligt föredrar jag en karaktär som öppet visar sina kort och sin maktfullkomliga personlighet än någon som försöker låtsas att han skulle vara något så absurt som en vanlig person som försöker sig på att bli världens mäktigaste man. Lura inte dig själv, man måste vara som Trump, minst, för att överhuvudtaget komma på tanken att försöka kapa åt sig den sortens ämbete.
Men. Säg istället att vi lever i en idealvärld och att presidentvalet faktiskt handlar om konkreta sakfrågor istället för att vara en reklamkampanj för bäst kräkmedel. Finns det verkligen skäl att stödja Trump i en sådan isolerad tillvaro? Tja, jag skulle säga att min motivation till att stödja en kandidat baserat på sakfrågor skulle vara i den mån den försöker göra livet bättre för flertalet av väljarna istället för en utvald sektion av valmanskåren. Om vi tittar på Trumps främsta sakfrågor (Sidnotering. Det går faktiskt att hitta en uppsjö av konkreta förslag från Trumps kampanj. Kontrastera detta mot hans motkandidat. Vet någon vad Hillary faktiskt vill göra? Det enda jag kan komma på att hon sagt är att hon vill starta krig mot Iran. Yey.) så ser vi att han åtminstone har en tydlig ambition om att förenkla tillvaron för the average Joe. Det betyder naturligtvis inte att hans förslag vare sig kommer vara effektiva i den ambitionen eller ens att han kommer försöka anstränga sig för att genomföra dem när han väl har vunnit, jag är anarkist, jag vet allt om det där, men med det sagt- låt oss titta på vad han förmedlat att han vill göra.
Bygg en mur – Muren är egentligen inget annat än ett effektivt knep att få publikens uppmärksamhet. Muren blir knappast byggd och verkligen inte på Mexikos bekostnad, men det spelar ingen större roll. Anledningen till varför Trump blivit så populär med hjälp av denna typ av slogan är för att han signalerar att ha vill ta problemen med illegal invandring på allvar. Även om han inte kommer klara av att resa en mur så kommer han vidta något slags åtgärder. De som märker av problemen med illegal invandring är främst vanligt folk, som knappast har en röst i etablissemangets medier. De som dels råkar ut för den kriminalitet som kommer i invandringens spår och dels behöver konkurrera om det levnadsutrymme av samhällets bottenskikt vill få det här problemet uppstyrt. Frågan handlar inte om generell invandring eller om någon rasism mot mexikaner utan att den lagstiftning som finns upphört att gälla och att det skapar en oviktad spelplan. Medelklassen märker inte av den och kan därför bli förnärmade om frågans ”fulhet”, överklassen kan sägas tjäna på situationen och vill därför ha den nedtystad. Vi i Sverige fattar ingenting och spelar gladeligen rasistkortet i frågan – och struntar därmed i vanliga amerikaners upplevda verklighet. Trump gör inte det.
”Trade deals” och America First- Som frimarknadsförsvarare var det här konceptet tämligen obegripligt och det är fortfarande så att jag behöver hålla lätt för näsan när dessa frågor kommer på tal. En sak behöver man dock komma ihåg. I en värld där handeln alltid i sista hand kontrolleras av nationalstater och deras mekanismer så kan det inte existera en sann, fri handel. Särskilt inte i form av de otaliga ”frihhandels”- avtal som ideligen ska skrivas fram och tillbaka över världshaven. Frihandel kännetecknas av att de som sitter på bomberna och gevären håller sig borta och låter människor ta vilka ekonomiska beslut de än känner för. Svårare än så är det inte. Dessa förbannade luntor som TTP och ITTP och allt vad det heter handlar om står för något helt annat än sund, fri handel som har sina lokalbefolkningars bästa för ögonen. I det perspektivet har jag inget att invända mot att Trump markerar och visar att han tänker prioritera USA:s intressen i förhandlingar mot omvärlden. Om han har en chans att lyckas har jag ingen som helst aning om, men ambitionen är faktiskt lovvärd. Allt tal som pekar mot en brytning av den imperialistiska och skeva utrikespolitik som USA fört så länge är starkt hoppingivande, oavsett Trumps chanser att lyckas slå ner de starka särintressen han sätter sig upp emot. Det är likväl så att hans ambition går i flertalets amerikaners intressen och inte bara de som satt in någon miljon på ett redan välfyllt bankkonto.
Riv upp etablissemanget – Mitt absoluta favoritkoncept. Hela Trumps kampanj har andats av en upprorisk känsla av att det är dags för något nytt. Det politiska etablissemanget har blivit alltför korrumperat, USA:s eliter har blivit alltför trygga i sin tro att de kan gör vad som helst utan att bli ställda till svars. Trump hotar med sin själva existens att ställa allt det här på ända. Det fantastiska i det här är att han inte ens behöver bli vald för att lyckas med sitt uppsåt. Eliternas intensiva hat mot honom och kontrasten i hur de behandlar honom jämfört med Hillary Clinton är så slående att samtliga som väljer att ha ögon att se med kan notera vilken jädra soppa av rutten korruption USA:s samhällssystem har blivit. Jag tror inte för ett ögonblick att Trump på politisk väg kommer lyckas förändra någonting, men det faktum att hans kampanj får folk att vakna och reflektera över vilken sorts land de lever i är ren, skär mumma för en anarkist. För varje dag som Trump slåss mot medier, maktelit och allsköns krigare för politisk korrekthet så tar sig USA hela tiden vidare till att bli något annat än den totalitära, semi-fascistiska maktstat som den är idag. För att förändra något sådant duger inte politik, då krävs en kulturell revolution. Vete tusan om Trump-rörelsen är tillräckligt stark för att starta något sådant, men smaken av förändring finns i luften i den här valrörelsen. Oavsett vad som händer framöver är det väldigt svårt att inte tjusas av den stämningen, även för en anarkist med oresonligt förakt för allt som heter politik.
Nu är som sagt detta inte ett val om sakfrågor utan någonting som utkämpas i helt andra dimensioner. Det gör saker och ting tämligen förvirrande och mången är den amerikan som knappt kan ta in vad det är som händer. För oss svenskar torde det vara ännu mer obegripligt, men som anarkist är det just den aspekten som gör valet så pass intressant. Det är bara på ytan som detta handlar om politik, resten är en kulturell strid som onekligen behöver utkämpas. Hur striden kommer sluta har jag ingen aning om och jag ser det inte som omöjligt att den kommer intensifieras än mer om Trump, mot viss förmodan, faktiskt vinner. Oavsett så skäms jag inte för att jag tycker det är dags att Göra Amerika, och västvärlden, Bra Igen och för det uppdraget behöver vi anstränga oss betydligt mer än vad en valrörelse borta i staterna kan röja för oss.
Lika bra att börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar