Norberg och den annalkande katastrofen

I mitt gäng så skrattas det en del åt Johan Norberg och hans obotliga behov att peka på marknadsekonomins framgångar och hur mycket bättre världen har blivit enligt alla tänkbara, materiella, parametrar. Nu senast med boken Progress, men det har varit ett genomgripande tema i Norbergs böcker att det finns skäl för optimism, att världen är en bra plats och att det aldrig har funnits en bättre tid att leva än just nu.

Vi skrattar, för i våra sammanhang så är perspektivet en aning annorlunda. Som vi ser det så har vår civilisation, västvärlden, redan fått sin nådastöt och är på upphällningen. Om det avgörande hugget föll vid franska revolutionen, första världskriget eller någon gång de senaste decennierna spelar ingen större roll. Det som vi menar är fallet är att vår del av världen är på nedåtgående, inte i en fas av utveckling, och inte finns något långsiktigt hopp för de bärande institutionerna som vårt samhälle lever av. De har korrumperats så svårt att de snart kommer att kollapsa och när det sker så väntar en eller ett flertal katastrofer. Att parametrarna just nu pekar i en gynnsam riktning är ett bländverk, en konsekvens av tidigare framgångar som inte kommer bära sig när väl korruptionen och förruttnelsen har nått tillräckligt djupt.

Något man särskilt pekar på som det som kommer vara det som för med sig katastrofala konsekvenser är dollarns stundande kollaps, med den så kommer alla nuvarande marknadsinstitutioner att falla ihop och den moderna tidens framgångar med ens gå om intet. Att fattigdomen besegras, mörkret förskjuts och att tredje världens länder blir mer fria för varje dag som går är bara en falsk illusion byggd på lånade löften. Norberg ska snart få se hur fel han har, skrockas det stundom.

Jag tror personligen att vi gör ett misstag här. Det vårt sammanhang pekar på och det Norberg så envist predikar om är två olika saker. Det min sida pratar om är att västvärlden fastnat i ett virrvarr av maktstrukturer och destruktiva incitament. Man har blivit beroende av ett system och en samhällsform som ideligen gör sina befolkningar mer begränsade, mindre handlingskapabla, till den punkt att var och varannan person skriker efter någon som ska ta hand om och städa upp hela ens liv ända fram till döddagar. Gott så, jag delar den bilden av vår kultur i hög grad, men det gör inte att Norbergs optimistiska världssyn är fel i sig.

Det kan nämligen samtidigt vara sant att andra delar av världen så ivrigt de kan anstränger sig för att bygga upp sin infrastruktur för att få sina marknader att bli så effektiva som möjligt och dag för dag ta sig längre upp från fattigdomens träsk. Poängen här är att dessa delar av världen inte börjar från noll, de upprepar inte bara Europas och Amerikas utvecklingsstadium från 1800-talet för att sen ta sig fram genom 1900-talets snitslade bana så snabbt de kan. Nej, de börjar med dagens marknadstekniker och möjligheter för utveckling. Dessa länder och deras befolkningar har inte hunnit skaffa sig samma beroende till våra gamla, unkna sätt att ta sig an handel och marknadskommunikationer. Vår del av världen bestämde sig för länge sedan att sluta utvecklas, vi har försökt frysa ner världens gång och maktstrukturer i en svunnen tid och för det valet så har vi inget annat val än att mycket av det som är vårt samhälle, åtminstone i ekonomiska termer, behöver störtas omkull.

Innebär detta nödvändigtvis en katastrof? Bara om du är beroende av det som är dömt att gå under. Jag tror, utan att vara expert på något sätt som helst, att när de oundvikliga kollapserna inträffar så kommer förvånansvärt många klara sig utmärkt genom hela krisen. Dessa kommer oväntat ofta vara de människor och samhällen som man idag tycker är pinsamt fattiga och generellt eftersatta. De ingen i nuläget tittar på kommer vara de som står längst fram när stormen väl har lagt sig. Det finns tämligen många som redan idag bara fnyser åt hela den febriga ekonomiska cirkusen för att istället gå sina egna vägar, Skapa marknader där etablissemanget inte har tillträde, skapa miljöer där deras korruption och destruktiva beteenden inte får lov att existera. När väl konsekvenserna kommer ikapp de som idag festar så kommer dessa underdogs knappt behöva borsta av smutsen från kavajslaget. De sitter inte med i samma båt.

Det är den här utvecklingen som jag tror att Norberg ser och försöker få oss att fokusera på. Det är så lätt för oss att titta på elefanterna som drucket dansar fram i porslinsbutiken och tro att det är de  som utgör världen. Att de bestämmer vad som händer bara för att de själva påstår att de gör det. Världen, marknaden, är istället det som pågår vid sidan om av deras krumbukter och den ser ingen anledning att lägga sig ner och dö bara för att världens så kallade elit beter sig som idioter. Världens elit kommer alltid bete sig som idioter, men jag undrar just vad dessa typer har för någonting med oss andra att göra.

Visst. Jag tror inte det är felaktigt att måla framtiden i dystra färger. Alltför många, långt fler än den så obskyra eliten, i västvärlden har blivit förhäxade av det politiska spelet och har sina händer så djupt begravda i syltburkarna som det bara är dem möjligt. När smällen väl detonerar så kommer det vara väldigt svårt för dessa människor att hinna undan. Särskilt när sorgligt få av dem ens klarar av att registrera att en kris väntar bakom hörnet, oavsett vad vi tar oss till. På så sätt kan Norbergs envisa perspektiv bli en förförisk lockelse till att fortsätta sova. Allt är lugnt, allt går bra, ingen anledning att ändra på någonting. Men det kan lika gärna vara så att Norbergs perspektiv är alltför viktigt för att vi olyckskorpar ska få lov att glömma bort det. Det är ett tecken på att alternativen fungerar, att för de som vill gå utanför etablissemangets klåfingriga och pompösa vägar så finns det en annan väg att gå. En väg som leder direkt ut till marknaden och väl där finns det inga gränser, bara de som du själv väljer att sätta upp. Visst är det så att oerhört mycket i vårt samhälle är på väg att gå åt fel håll, att det snart riskerar att få grava konsekvenser, men det finns ingenting som säger att det ska behöva drabba just dig.

Ja. Om tåget är på väg att störta fram på spåret du går på, varför står du då kvar? Det är fullt möjligt att stiga åt sidan och det är i sanning hög tid att vi ser till att göra det.   

En österrikisk reflektion

I min gymnasieklass så fanns en person som avskydde konceptet pengar. Han hävdade, med ungdomlig självsäkerhet, att pengar inte alls behövdes eller var nödvändiga. Att idag fanns all önskvärd teknologi för att distribuera varor utan detta förhatliga mellanled. Pengar var ett lurendrejeri, en scam, något som bara förslavade mänskligheten och krånglade till vår vardag. På den tiden var jag väldigt beroende av att försvara status quo, rimligen hade vi den mest förnuftiga ordning som vi hittills kunde uppnå tänkte jag, och försökte käfta emot så gott jag kunde. Men mina argument var hala som såpa medan hans, fortfarande lika plågsamt självsäkra, skar som knivar i min, något lillgamla, världsbild.

Idag hade jag velat fråga honom hur han såg på konceptet handel. Var det viktigt att distributionen av varor och tjänster skedde på frivillig basis, på en marknad med självständiga aktörer eller kunde denna omfördelning ske ensamt med hjälp av våra tekniska landvinningar och moderna förståelse av ekonomi? Om jag minns rätt så kom just denna person från något slags vänsterhåll så jag misstänker att hans svar skulle landa någonstans i den senare kategorin och det är kanske också just därför hans åsikter visserligen orsakade bryderier hos mig, men ändå inte förmådde övertyga mig något närmare.

Han hade rätt i att pengar i sig inte är annat än ett smått irriterande mellanled, ett medel vi använder för att kunna få de varor och tjänster vi egentligen eftertraktar. Om vi skulle hitta ett sätt att förskaffa oss dessa utan att beblanda oss med kronor, pund och dollar tror jag inte särskilt många skulle sörja denna förlust- myntsamlare möjligen undantagna- men det som då har hänt är att marknaden effektiviserats så pass att ett urgammalt hjälpmedel och marknadsplattform kunnat tas av daga. Misstror man marknaden och frivilliga aktörers förmåga att via sitt egenintresse och subjektiva rationalitet kunna skapa välstånd och samhällelig harmoni så har man inte tjänat något på att avskaffa pengar med hjälp av ”tekniska framsteg”. Det enda man har gjort är att byta teknikmetod, marknaden finns fortfarande kvar.

Ja, det viktigaste jag har lärt mig från mina studier av österrikisk ekonomi är insikten om vad pengar är i verkligheten. Det vi kallar pengar- kronor, dollar, pund- är i själva verket bara en av flertalet valutor som konkurrerar på marknaden. Därtill är de fiatvalutor, alltså något som explicit fått sitt värde via någons order om att de ska vara värdefulla. I verkligheten är pengar endast den valuta som mest effektivt hjälper oss att komma åt det som vi egentligen vill ha, vilken form den valutan tar går inte att säga på förhand. Historiskt och universellt har guld, silver och andra ädelmetaller visat sig vara de mest lämpade valutorna att använda som pengar, men understundom har så obskyra saker som ris, snäckor och té kunnat användas i samma syfte. Eller varför inte som idag: avancerade varianter av digitala ettor och nollor när det kommer till våra kryptovalutor. Den bästa valutan vi har till hands må kunna kallas för pengar, men det förtar inte att alla de övriga valutorna som förlorade striden om ”pengatiteln” har förlorats sin funktion som valutor i sig själva. Ja, faktum är att allt vi använder oss i våra liv, från medmänskliga gester så som kramar till allas vår slavmästare tiden, på ett eller annat sätt är en valuta.

Vanligen så kan folk få för sig att dela upp livet i två olika sektioner. En där man lever sitt vanliga liv och är medmänsklig, kärleksfull och allmänt glad, samt en som hanterar allt som har med just pengar och finanser att göra. Den ekonomiska sektionen av livet är lite fulare, lite smutsigare, lite ondare än det som händer i ens vanliga liv. Om vi bara kunde bli av med pengar så hade världen varit bra, tänker man och förstår alltså inte att även om vi hade tagit bort, de sant uschliga, fiatvalutorna så hade bara guld, silver eller bitcoin tagit deras plats som pengar istället. Och hade vi lyckats få bort dem i sin tur så hade något annat ersatt dem och så vidare i all oändlighet. Människor kommer inte sluta använda pengar just därför det enda pengar är, är ett effektivt hjälpmedel för oss att nå och kunna föra oss på marknaden. Marknaden är det centrala i bilden, marknaden är det som gör att vi kan utvecklas och bli mer produktiva, få tillgång till det vi längtar efter och drömmer om. Utan marknaden finns det praktiskt taget inget mänskligt liv. Om man förstår det jag skrev ovan, att allt i livet kan beskrivas som valutor, så inser man strax därefter att vi egentligen aldrig lämnar marknaden. Att vara för ”en fri marknad” är att vara för ett fritt mänskligt liv.

Vartenda beslut och handling vi utför är i någon form en transaktion. Även när vi agerar för oss själva. Om vi så beslutar oss för att ta oss upp ur sängen en grå måndagsmorgon så har vi gjort en transaktion eftersom vi sålt en skön sovmorgon för möjligheten att arbeta till oss resurser som vi i det långa loppet värderar högre. Handeln slutar aldrig, vi beter oss snällt mot våra medmänniskor för att kunna få fördelar från dem längre fram, vi agerar kärvänligt mot våra vänner så att de ska fortsätta leverera den vänskap och gemenskap vi värdesätter hos dem. Att vara emot konceptet pengar är i förlängningen att vara emot konceptet marknaden och att vara emot marknaden- det är att vara emot livet självt.

 Nu vill jag inte vara för hård mot min forne gymnasiekamrat för en poäng hade han trots allt. Det han såg när han talade sig förbannad om pengar var en kidnappad marknadsinstitution. Det vi idag kallar pengar är en misshandlad, korrumperad och snart ruinerad form av pengar som bara kan uppehålla sin status för att de backas upp av våld och tvång. Denna form av pengar skapar verkligen ojämlikhet och de orättvisor som vänstern talar om, men svaret är inte att anfalla marknaden, några självständiga aktörer eller de hjälpmedel som de väljer att använda. Svaret är att röra sig bort från våldet och tvånget och istället välja andra, bättre fungerande metoder. Använd guld, silver eller bitcoin. Ja. Det är bättre att sälja och köpa sina varor med hjälp av kramar och ren, skär medmänsklighet än att använda sig av våldets, tvångets och statens metoder. Allt förutom användandet av makt och politik för att fåfängt försöka ersätta marknaden. Undrar just om min gymnasiekamrat har kunnat förstå det idag.