Alex Jones, utomjordingar och myten

Bryter bloggens påskfasta för att kunna vara någorlunda aktuell, nu i dagarna när Alex Jones senaste medverkan hos Joe Rogan fortfarande är på den virala tapeten.

Alex Jones är den typen av karaktär som fordrar ett inledande ställningstagande innan man kan gå vidare, han är alltför kontroversiell, och alltför galen, för att man ska kunna vara helt neutral inför honom. Först och främst behöver man konstatera att Jones extrema manér och ständigt utflippade teorier är någon form av skådespel. Jones vet att en kontroversiell, och underhållande, persona säljer och han har byggt en sådan väl medveten om vad han håller på med. Inget av det han säger är nödvändigtvis något han tror på rationellt utan han använder stoff från ett flertal kulturella utmarker för att skapa ett ideologiskt paket som är oerhört svårgenomträngligt, men också oemotståndligt fascinerande. Han är anti-etablissemanget, det kan vi nog veta säkert, det går inte att hålla på så länge som Jones har gjort utan att ha någon sorts autentisk drivkraft i grunden, men i övrigt är den "äkta" Alex Jones - bakom den gormande och grymtande personan- ett mysterium.

Däremot så får man anta att ett två decennier långt engagemang, som säkert kostat en hel del på det personliga planet, i att sälja in detta rebelliska medium säkert har gjort att gränsen för Jones' persona och hans verkliga identitet har blivit synnerligen tunn. När Jones orerar som vildast om interdimensionella utomjordingar och barnaätande politiker så finns det ingen som säkert kan säga hur mycket han tar sig själv på allvar, och jag tror det också gäller honom själv.

Den nära fem timmar långa podcasten vi fick oss till livs häromveckan kan alltså vara en uppvisning i improviserad radioteater, eller en omtumlande föreläsning från en man som är på gränsen till att braka in i en psykos, sanningen ligger någonstans däremellan, men vart det lutar närmast åt är oerhört svårt att säga.

Ändå är det Jones pratar om inte bara fascinerande utan också genuint intressant och jag skulle vilja lägga ut texten en aning om varför jag finner det så. Liknande tankar har förts fram av både Jean Pageau och Paul Vanderklay, så jag förbehåller mig rätten att tro att jag är något på spåren.

*

För det första kan vi konstatera att ur ett strikt sekulärt perspektiv så är Jones enbart absurd. Under hela podcasten så pepprar han fram oerhörda påståenden utan att en enda gång försöka underbygga dem med annat än lösryckta youtube-klipp eller andra obskyra länkar. CIA-agenter har sagt honom si på dödsbädden och sagt honom så innan de blev skjutna, men han rusar blixtsnabbt vidare till nya påståenden innan Rogan hinner få ur honom något faktamässigt substantiellt. Om vi är intresserade av objektiv sanning så är Jones ett huvudvärkspräglat slöseri med tid.

Vi måste dock inse att Jones i det här formatet inte försöker vara en objektiv sanningssägare utan en mytologisk berättare. En mytologisk berättare skiljer sig från fiktionella dito eftersom de behöver uttrycka sig som att deras berättelser utspelar sig i verkligheten, att deras påståenden har konsekvenser för verkliga skeenden. Myter hämtar sin kraft från den objektiva verkligheten, även om det de egentligen vill tala om är fokuserat på den subjektiva, den inre. 

När Jones går på om sina utomjordingar och hemliga sällskap i "regeringen" förväntar han sig inte att folk ska ta honom på orden utan han vill fånga in människors uppmärksamhet med hjälp av modern symbolik. I modernt mytbyggande så fungerar inte änglar och trollgestalter boendes i skogen, inte heller kan man prata om ränkesmidande gudar utan man måste lägga symboliken så att också en materialist kan överväga att ta det på allvar. Därför dessa absurda påståenden, de må vara osannolika, men de är inte övernaturliga och när Jones levererar sina historier med ett extremt överladdat patos så kan man inte undvika att lyssna och det är först efteråt - efter att ha varit med om en hejdlös upplevelse - som man långsamt kan börja förstå att det Jones egentligen pratar om något annat än verkliga skeenden.

I Jones' mytologi (i breda drag - jag misstänker att Jones' mytologi knappast är internt konsekvent) så är människan ett resultat av ett intergalaktiskt maktspel. Hon har själv rötter från högre dimensioner, men efter tusentals år av korrumperade ledare och andlig glömska så vet hon inte längre vem hon är. Istället är hon nu i händerna på sällsynt maktgalna ledare som planerar en ny form av civilisation tillsammans med kraftfulla utomjordiska raser. De stjäl barn, fördummar befolkningen och är på väg att skapa en mänsklig hybridras som ska ersätta den ursprungliga mänskligheten. Hela världens etablissemang är med på detta och mellan deras planer och fullkomlig dystopi står nu envart han själv och andra ensliga profeter som ropar i öknen för ett sista desperat försök att hejda utvecklingen och få människan att vakna upp nog att kunna se sin rätta identitet och för att sedan kunna slå sig fri från sina ondsinta överherrar.

Denna mytologi är sann, även om dess faktamässiga uppgifter lämnar en hel del i övrigt att önska. Den moderna människan har glömt hur hennes psyke fungerar, den oerhört rika värld som finns inom henne själv och har som resultat av detta blivit slav till de nu omedvetna drivkrafter och lagar som styr psyket och som i hög grad avgör hur vi agerar i den objektiva verkligheten. Förr sågs dessa aspekter i psyket som änglar eller gudagestalter, men nu ser vi dem bara som fantasifoster. I materialistisk blindhet så förnekar vi att kosmos kan påverkas av annat än fysikaliska faktorer och struntar i den inre verkligheten mer eller mindre totalt. Resultatet blir ett samhälle som är väldigt nära att bli moraliskt bankrutt samtidigt som vi tror att vi inte har något annat än godhet i oss. Vi har avrättat Gud och har inte längre något att sätta emot när Djävulen vill påverka hur vi tänker och agerar.

Det är detta Jones vill få oss att vakna upp inför. Nej, intergalaktiska demoner och älvvarelser finns nog inte därute eller vandrandes omkring på jorden, men de finns utan minsta tvekan i vårt psyke! Där är allt som Jones pratar om full verklighet och om vi inte tar honom på allvar ur det perspektivet kommer vi fortsätta vara offer för hans blodsugande vampyrer och en lömsk "regering" som vill störta våra liv i ruiner. Det vore ingen bra idé.

*

En sak till. En anledning till att det är lätt att tro att man ska tolka Alex Jones bokstavligt är att sådana personer som Joe Rogan faktiskt lyssnar på honom och försöker utröna vad i hans svada som är objektivt giltigt från vad som är rent nonsens. Rogan gör det delvis för att han vet att hans utomjordingar faktiskt finns, han har själv sett och träffat dem under sina psykadeliska upplevelser.

Förvisso, Rogan - som en mer rationellt balanserad person,  är försiktig med att säga att dessa upplevelser har någon grund i den objektiva verkligheten, men han vet också att han inte vet säkert. Vi har så grund kunskap om vårt psyke att vi inte vet hur vi ska hantera de autonoma varelser som vi möter därinne. De kan inte vara ren fantasi, för de DMT-varelser som Rogan talar om kan mänskliga sinnen inte fantisera fram, men om de är manifestationer av strukturer i psyket - vad är de då? Varför har vi änglar, gudar och utomjordingar inne i våra hjärnceller? Sekulärt finns det inga rimliga svar ännu och då blir det åtminstone plausibelt att de är interstellära utomjordingar som via en avancerad teknologi kan kommunicera via våra mentala upplevelser. Om så är, så är det gastkramande märkligt, men alla som haft någon form av andlig upplevelse vet att vårt kosmos alltid är mer märkligt än vad vi tror i nuläget. Alex Jones må ha närmast tröttsamt extrema teorier, men de är aldrig helt frånkopplade från verkligheten.

Det är kanske det mest skrämmande av allt med honom: Ibland har han rätt. "Regeringen" får faktiskt grodor att bli transsexuella. Ibland så tar myten plats i verkligheten och när det händer gäller det att inte vara bland de som skrattar och pekar finger åt profeten som försökte berätta för oss om vad han sett.