Jag har nyttjat fastan till att gå in i en andlig tystnad och låta bloggen vila. Jag har valt att försöka vara mindre utåtriktad om dessa ämnen för att bättre kunna reflektera över vad jag går igenom på egen hand. Det har varit en nyttig process för mig. Att kunna skriva om dessa ämnen utan en underliggande oro om hur eventuella läsare (vilka det nu är som fortfarande hittar hit) ska reagera och tänka har gjort att jag kunnat följa tankarna längre och djupare, vill jag tro, och dessa månader är på många sätt en hisnande resa för mig.
Resultatet har blivit ett antal texter och även om jag inte har bestämt mig för vad jag slutligen ska publicera så vill jag få det sagt i så mycket klartext som det är möjligt: Jag skriver inte dessa texter för att jag tror att jag har kommit på något särskilt eller att jag har "löst" frågan om religion och tro. Jag är bara en teologisk amatör, jag vet inte i det stora hela inte vad jag pratar om. Det är däremot viktigt för mig att få skriva dessa texter för i min mystiska praktik så möter jag en värld som är oerhört svår att få grepp om. Jag försöker här och genom projektet Inguz i stort brotta ner en teologi som kan bära den andlighet jag fått nåden att gå in i. Andligheten, religionen, kristendomen har blivit verklighet för mig och den här bloggen och annat som jag företar mig i mitt lågliv är olika uttryck för att få den inre verkligheten att också manifestera sig i den yttre. Om det jag upplever inte bara är en fantasiprodukt av en överhettad hjärna så behöver det märkas i mitt vardagliga liv att något nytt har skett.
Denna förvandling är en process som ska ta tid, jag vill inte på något sätt påstå att jag är något annat än en smått oduglig förlorare ur Världens perspektiv för att jag plötsligt fått frid med det gudomliga och jag förväntar mig inte att jag ska kunna erövra mig en fristad i detta verklighetsfält i morgon dag, men jag måste arbeta för att ta mig dit och för att det ska ha möjlighet att ske någon gång. Bloggen, skrivandet, är det jag kan - det hantverk som jag lyckats tillskansa mig till någorlunda del och det är här jag kommer försöka uttrycka mig som mest ut till den värld jag förstår så lite av.
Bloggen kommer fortsätta skrivas ur ett perennialistiskt perspektiv. Jag kommer delge mina funderingar över det jag hittar i mina studier av olika filosofier och traditioner. Jag kommer försöka förklara hur mitt nya perspektiv ser på klassiska teologiska begrepp och frågor som jag länge slagits med, men som nu inte längre låser fast mitt andliga tänkande. Jag har inga förväntningar om att mina svar ska vara tillfredsställande för någon annan än mig själv, men jag tror det är av vikt att dessa frågor diskuteras och betänks. Har jag fel så säg gärna det, om dina svar ser annorlunda ut, dela gärna med dig. Jag ser det här projektet som en spinoff på Jordan Peterson- vågen och det som gjorde mig så besatt av den gode Peterson var att han banade väg för en ny typ av samtal kring andlighet och Gud. Nu är det inte längre en fråga om ifall Gud finns eller inte och om religion är meningsfullt eller ej utan hur vi ska förhålla oss till det gudomliga och vilken religiös praktik som bäst för en närmare ett gudomligt tillstånd och det samtalet kan jag inte få för mycket av. Det finns ingen fråga som är viktigare än den om hur vi fångar in mening till våra liv och hur vi bäst lever ut det vi finner värdefullt i livet. Om bloggen kan vara ett bidrag till ett ökat fokus på dessa frågor så har jag uppnått mitt mål med varför jag publicerar mina flummiga, förvirrade funderingar...
Inguz
Någon kanske undrar vad Inguz är för term egentligen och då kan jag kort sammanfatta det såhär: Inguz (namnet syftar på Ingwas- runan som är den runa som bäst symboliserar kärlek) är mitt namn för den upplevelse jag hade i höstas och som upprättade mitt psykiska mående. I tillfriskningsprocessen så skrev jag ett bokmanus, vars premisser är att den är en handbok till en ung religiös rörelse och jag formulerar där basen för en ny religiös väg - en väg som senare fick namnet Inguz.
Boken skrevs i en väldigt speciell period och nu i ett mer nyktert tillstånd så har jag ingen ambition om att skapa en ny religion, inte för att jag vill förneka bokens teser, men poängen med det av Inguz som lever kvar är inte att arbeta för att en ny andlig ordning ska träda in, verkligen inte. Istället är Inguz mitt sätt att kondensera ner min perennialistiska hållning till en enhetlig princip, det vill säga den gudomliga kärlekens och det min egen teologi fortfarande vill säga är att alla har tillgång till denna och möjlighet att forma sina liv efter en gudomlig form av kärlek, oavsett vad de tror, tycker och tänker. Kristendomen är för mig en religiös praktik, en andlig väg bland andra, nyckeln till vad som förvandlar våra liv är Kristus och Kristus kan man följa och ha som herre oavsett vilken religiös praktik eller icke-praktik man bekänner sig till. Jag ser ingen anledning att överge det här synsättet och det är från dess perspektiv som jag bemöter andliga frågor och diskussioner. Inguz må inte vara en religion och ska förhoppningsvis aldrig bli, men det är fortfarande något som finns i så måtto att det går att följa och jag upplever att det fungerar för att göra min kärlek till min nästa mer fördjupad och nyanserad. Det är allt jag vill begära från den uppenbarelse jag fick veckan före jul...
*
Det närmaste kommer jag publicera ett kortare Bibelstudium och sedan lite av de mer allmänna texterna från fasteperioden. I övrigt vet jag inte vart det här ska ta vägen. Dit Gud vill, hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar