II - Patriarkerna

Nåväl, vi kan snabbspola lite här och komma fram till Abraham och fasen i mytologin när Gud skapar sitt egendomsfolk. Abraham blir kallad ut till handling, han blir den första Campbellianska hjälten i Bibelns kronologi. Han lämnar tryggheten i staden Ur för att relativt gammal bli utgångspunkten för ett folk som ska bli lika talrik som stjärnorna på Himlen. Ur ett bokstavligt perspektiv finns det inte jättemycket att klaga på i skildringen av Abraham, Isak och Jakob. De är relativt självklara, innehåller inte särskilt mycket fantastiska händelser och är en ganska lättfattlig historia. Det är rätt mycket fokus på att hitta rätt hustru och att de ska föda söner som leder linjen framåt, vilket är underligt för moderna läsare och så finns förstås frågan om varför jag som svensk ska bry mig om semitiska folks anfäder. Så även om en bokstavlig tolkning inte är särskilt orimlig så lämnar den frågan: Varför ska texten vara helig för mig, och där hjälper symboliken till.

Abraham, Isak och Jakob är olika iterationer av psyket när det ger sig ut för att göra någonting i den fysiska verkligheten. Vi utvecklas inte av att vara kvar i vår barndoms trygga Ur-tillvaro utan om vi vill lära känna Guds och verklighetens storhet så behöver vi dra ut, svara på kallelsen, och ta oss an världen. Abrahams löfte är också vårt, om vi följer Gud så kommer frukten av vår jordiska möda att multipliceras ut i det oändliga. Förvisso, Abraham fick sitt löfte också bokstavligt uppfyllt i och med att han är stamfader till miljarder av troende människor, men symboliskt så står barn också för andliga och mentala gåvor - Om du gör dig till en av Guds tjänare så kommer ditt arbete, dina himmelska skatter, dina talenter, att växa till ett outsägligt antal. Du måste bara våga lyda din tro.

Här passar det också att påminna om psykets struktur som ger att män står för yttre handling, med kvinnor står för inre fullkomlighet. När våra tre patriarker har så mycket huvudbry med sina kvinnor så är det inte den biologiska stressen för verklighetens Abraham, Isak och Jakob vi primärt ska bry oss om utan hur vår andlighet ska hitta rätt mål och fokus. Saras ålder innan hon fick Isak kan stå för vår oförmåga att tro att Gud kan göra något vettigt av våra usla förmågor och att Gud uppmanar Abraham att offra Isak när undret väl har skett kan stå för alla de gånger vi tycks förlora de Guds gåvor som vi älskar allra mest. Var inte orolig, vill den symboliska berättelsen säga, offret och förlusten är inte verklig utan det är bara ett substitut som du ser gå om intet, det är bara väduren som dör - din verkliga skatt, gåvans verkliga natur kommer du aldrig att förlora.

Isak sedan är lite av ett intermezzo till berättelsen om tvillingbröderna Jakob och Esau. Esau är äldst, men det är Jakob som blir patriarken som Gud gör till sin. För första gången klingar Bibelns tema till ordentligt, det tema som säger att Gud inte har världens blick för styrka och maskulin, värdslig förmåga som Esau representerar. Nej, det är Jakob, den yngre brodern som Rebecka älskar som Gud vill bli representerad av framför Isaks favorit Esau.

Jakob vinner dock sin framskjutna plats på ett ganska nesligt sätt. Först utnyttjar han sin brors svaghet efter en intensiv jakt där Esau kommer till honom utsvulten och Jakob säljer mat till honom i utbyte mot hans förstfödslorätt, något som Esau ger bort lättvindligt, sedan ser han också till att snuva Esau på faderns sista välsignelse och som gör att han definitivt kommer före sin bror i rangordningen. Esau blir vansinnig av sveket och Jakob flyr till sin släkting Laban som han sedan arbetar för i totalt tjugo år.

Minns här att kvinnorna i dessa berättelser står för andliga målbilder av olika slag, syftet med vår strävan, och i berättelsen om Jakob är detta särskilt tydligt. Först jobbar Jakob sju år för att få dotterns Rakels hand, men han blir lurad att ta den äldre systern Lea istället och behöver arbeta i sju år till för att också få Rakel, som Jakob älskar mer. Bokstavligt sett är det en besynnerlig historia och Laban är en ytterst ogin för att vara nära släkt med Jakob, men de två kvinnorna står för två olika andliga visioner. Lea är den äldre och mindre feminina, hon ger Jakob en rad söner, men det är den yngre och skönare - men mindre fruktsamma- som Jakob har en passion för. Leas söner blir de världsligt kompetenta bröder som bilder merparten av Israels framtida stammar, men det är Rakels söner Josef och Benjamin som sammanfattar själva syftet och andan i Guds projekt med sitt egendomsfolk. Bibelns Gud har ständigt en annan blick än vad man skulle kunna förvänta sig att ett patriarkalt ökenfolks berättelser skulle skildra.

Namnet Israel förresten. Sättet Jakob vinner detta namn är en av mina favoritepisoder i Bibeln. Det sker i ett senare skede, när Jakob är på väg tillbaka för att konfrontera sin bror och han en kväll blir övermannad av en främling, men Jakob låter sig inte besegras utan håller fast främlingen hela natten - "jag släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig" - främlingen avslöjar att han är en Guds ängel, slår Jakob över höften så att han blir halt för resten av sitt liv, men ger honom namnet Israel - "han som stridit och vunnit över Gud". Hela Jakobs liv har varit en kamp för att få Guds välsignelse och godkännande. Hans bana började med svek och förräderi, men han har genom hårt och träget arbete, list och enveten tro hållit fast vid sin väg och äntligen nått fram till sin belöning: en evig höftskada, en brännmärkning, men också en ny platå på det judiska folkets vandring till att bli Guds särskilda folk.

Konfrontationen med Esau blev inte det Jakob fruktade, för övrigt. Esau är inte längre upprörd och de två bröderna försonas i en rörande scen där de tävlar i att försöka ödmjuka sig med varandra. Familjen träter inte längre utan kan gå enad emot framtiden.

Berättelsen är från mitt perspektiv en skildring om hur vårt psyke behöver slåss med vad den vill prioritera. Vilken av våra sidor vill vi manifestera till världen: Esaus råa, värdsliga kompetens eller Jakobs mjuka, gudfruktiga känsla för vem Gud är? Det är ingen enkel konflikt och vår inre Jakob kan behöva arbeta i många andliga år för att få rätt fokus och perspektiv på hur han ska hantera sin familj och vinna den hustru som är den ende rätta för honom. Kampen är dock värd att ta för den ger frukt. Jakob blir rik av att tjäna Laban och också Leas avkomma ger Israel stor välsignelse, värt att minnas när man vandrar den krokiga väg som Bibeln vill hävda att livet är.