VII - David

Men. Judarna står på sig och de vill ha en kung och Samuel letar upp en åt dem. Saul. Saul har stora brister, men det finns ingen annan och det är han som får bli kung. Sauls regentperiod lämnar också mycket att önska, han begår religiösa fel, gör politiska misstag och till slut så är filestéerna över Israel innebärande ett större hot för judarnas fortlevnad än någonsin. Filestéerna leds av den mäktiga jätten Goliat och situationen är ytterst dyster.

I detta mörker ger sig Samuel ut för att hitta en värdigare konung än Saul, någon som kan besegra Goliat och filestéerna och ta över när tid är. Han hittar honom i David, en ung herdepojke och den yngsta sonen i en familj med många starka söner. David blir smord av Samuel och förstår att det är han som ska besegra Goliat och än en gång befria Israel från sina fiender. Han accepterar uppdraget med lätt hjärta och bistår Saul så snart han kan. Han utmanar Goliat på envig, något som jätten enbart tycker är komiskt, men skrattar bäst som skrattar sist - David slungar sina stenar mot honom och träffar honom rätt i plytet. Jätten går ner, filestéerna flyr och Israel är fritt igen.

Sedan följer en skildring av Davids väg till tronen och hans fyrtio år långa regeringstid. David är en oerhört fascinerande gestalt och att han är en av Bibelns främsta karaktärer säger en del om vad Bibeln är för typ av bok. David är nämligen ingen idealfigur. Visst, i sin ungdom är han en ödmjuk, gudfruktig herdapojke med musikaliska kvalitéer, men i tiden efter att ha dödat Goliath så blir han snart en kompetent krigsherre som leder plundringståg hos de närliggande stammarna utan någon vidare medkänsla för dessa "gudlösa" grannfolk. David är i denna tid förvisso en man med sträng moral, men för en modern läsare är hans val ändå hisnande. Vid Sauls död så ber Saul om att få bli dödad av en man som ser att han är sårad på slagfältet och gör honom till viljes och ger honom en nådastöt. När mannen sedan går till David för att berätta att Saul är död så hugger David ner honom eftersom "ingen får döda Herrens smorde" - detaljer av vad som orsakade Sauls död går före respekten av ett friskt människoliv.

Som kung är David skicklig och står nära Gud på ett bättre sätt än vad Saul klarade, men han är fortfarande en krigarkonung- som stärker Israels ställning i regionen på slagfältet mer än någon annanstans. David får rikligt med blod på sina händer. Inte heller är han, trots sin konungsliga kompetens, något moraliskt ideal i Bibelns skildring. Det grövsta dådet David utför är när han, med ett tal fruar vid sin sidan suktar efter den vackra soldatfrun Batseba och i sitt begär ser till att döda hennes man i ett bakhåll. Gud fördömer handlingen å det strängaste och låter profeten Natan likna honom vid en rik fåraherde som lurar till sig en fattig bondes enda lamm i ett girigt vansinne. David blir förkrossad när han inser vad han gjort, men straffet blir att Batsebas nyfödde son tas av daga utav Gud. (Se där, ännu ett problematiskt exempel i den bokstavliga läsningen. Gud dödar ett oskyldigt barn för någon annans missgärning. Problematiskt!)

David får inte lov att bygga templet på grund av sitt blodiga leverne och han blir inte heller skyddad från motgångar av Gud, mot slutet av sin regering så vänder en av hans söner sig emot honom och Israel drabbas av ett uppskakande inbördeskrig, trots att David gör sitt bästa för att följa Guds anda i sitt styre över landet. David är en komplex karaktär, många gånger en förebild i sina beslut och ageranden och en utmärkt poet, men helt klart en människa med fel och brister. En syndare, mer än ett helgon.

Detta är Jesu anfader och judarnas Messias behöver komma ifrån Davids hus för att vara giltig. David, krigarkonungen och mannen som hellre dödar än avstår från sina köttsliga begär, är den som Gud utser som en av sina viktigare avsatser i sin frälsningsplan. Man kan tycka olika saker om detta, men jag känner att det är outsägligt fascinerande och menar att det pekar på Bibelns huvudfokus - att den i första hand handlar om oss själva och våra egna liv. Vi är regenter över det liv vi fått oss till del och vi kommer slitas mellan samma impulser och begär som David gjorde. Förhoppningsvis kan vi hämta vår främsta styrka i sådant som femininitet, kreativitet och gudfruktighet snarare än värdsliga, maskulina förmågor, men vi kommer behöva slåss i detta iv. Vi kommer behöva besegra jättar, fördriva filesteer och bygga ett värdsligt liv som inger respekt hos våra grannar och likar. Vi måste vara skickliga regenter, precis som David, vi kommer begå misstag, precis som David och hans exempel och berättelserna om honom är en fantastisk andlig spegel att ha tillgång till.