David efterträds av sonen Salomo och även om berättelserna om honom också är fascinerande i sin egen rätt så vill jag utnyttja honom för att gå in i gamla testamentets mer behagliga del - poesisektionen, mer bestämt böckerna Job, Predikaren, Ordspråksboken, Höga Visan och Psaltaren. Salomo tillskrivs nämligen tre av dessa böcker och denna del av Bibeln är särskilt viktig för mig eftersom den alltid har inneburit en respit från min traditions bokstavliga synsätt. Ingen påstår att dessa böcker är meningsfulla annat än ur ett allegoriskt eller symboliskt perspektiv. Visst, vissa tänker väl sig att karaktären Job en gång varit en historiskt verklig person, men det spelar föga roll i hur man bemöter texten.
Job var länge min absoluta favoritbok. Hans tragiska öde och hans frenetiska kamp för att bevara en tro på Gud trots de olyckor som drabbat honom gick rätt in i mitt hjärta, som handikappad pojkvasker. Jobs ord när han blivit nedslagen de första gångerna om att vi måste acceptera det onda från Herren och inte bara det goda var ett ständigt mantra för mig och något som kunnat bära mig i de mest mörka perioderna av mitt liv.
Generellt är det man slås mest av dessa poetiska böcker hur svartsynta de är. Placerade mitt i Bibeln så stiger ett ångestfyllt moln från dessa sidor. Predikaren fastslår att allt är meningslöst, det finns inget som betyder något och uttrycker existentialismens tunga tankar bättre än Nietzsche och gänget ett antal årtusenden innan de försökte bryta ner den kristna tron i sitt modernistiska projekt. Psaltaren innehåller fler klagopsalmer än triumfatoriska dito med psalm 88 som ett deprimerat crescendo. Att livet kan vara ett helvete och en fruktansvärd plågsam tillvaro är ingen hemlighet för Bibeln. Det är inte så att dess Gud står på avstånd och förväntar sig att vi med fejkade leenden ska klappa i händerna åt allt som händer och prisa honom oavsett vad vi får gå igenom. Nej, vi får med Job förbanna dagen vi har blivit födda, anklaga Gud för att inte uppfylla sina löften i psaltarsalmerna och med Predikaren uttråkat konstatera att allt i denna värld är ett fåfängt jagande efter vind. "Vad spelar något för roll, himlajävel?"*
Det viktiga för Bibelns Gud är att vi vänder oss till honom. Att vi bär med oss det vi äger i livet och ger det till honom, oavsett vad det är. Är det enbart två kopparslantar så vill han ha ändå ha det och värderar det högre än högar av guld om vi vill ge det med glädje. Är det enbart misär, förtvivlan och mörker som vi känner att vi har tillgång till det så vill han få lov att dela det. Släng allt på Gud, vill Bibelns poesiböcker säga. Bibeln är verkliga människors Gud. Inga uppdiktade helgon, eller konstruerade stålmän utan trasiga själar, andliga femåringar och allt annat som vi är. Det är för oss Bibeln är skriven, inte någon annan. Varför har jag så sällan fått diskutera denna sidan av Bibeln med arga ateister? Jag undrar just.
Jag vill också passa på att kommentera Höga Visan, Bibelns mest centrala bok sett till dess placering och det är ingen slump vill kyrkofäderna mena. Det är Höga Visan som är det främsta skälet till att jag hävdar att sexualiteten är den högsta bilden av Guds karaktär och relationen mellan himmel och jord, det är nämligen den som Bibeln själv pekar på. Höga visan är inget annat än en romantisk, erotiskt doftande lovsång mellan mannen och kvinnan där de prisar varandra och berättar hur mycket de längtar efter att få förenas. Språket är förvisso lite arkaiskt på sina håll och modern poetisk erotik hade nog låtit annorlunda, men intentionen går inte att missa. Gud älskar oss. Gud trängtar, begär och ja.. åtrår oss och önskar inget hellre att vi ska besvara hans kärlek. Är det ett enda budskap Bibeln vill att vi ska ta med oss efter att ha brottats med den så är det detta. Glöm öknen, glöm domartidens krig och illdåd, glöm tillvarons mörker och se att du är till för att bli gränslöst älskad av alltings absoluta härskare.
Alltså. Det må vara som det vill med Bibelns sanningshalt i slutändan, men dess budskap är och förblir oerhört vackert.
*Obs: Ej ett autentiskt Bibelcitat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar