Ortodoxin och knarket

Jag är nu ortodox katekumen och som sådan rusar jag vidare i studier och reflektioner över tro, religiös praktik och mitt livs prioriteringar. Till min stora förfäran så inser jag mer och mer att den kulle mitt ortodoxa projekt kommer leva eller dö på är frågan om psykedelikans roll i ett kristet liv. Jag tänkte därför ta mig tid att gå in ordentligt på djupet på denna fråga för att rita upp de stridslinjer som de närmsta månaderna kommer utspela sig inom.

Först och främst, tro inte att jag har några illusioner om att en abrahamitisk religion ska ha ett gott öga till dessa substanser, eller ens en nyanserad hållning, men ortodoxin har åtminstone fördelen att vara mer mystiskt medveten än sina västliga motsvarigheter - även om de, vad jag vet, inte har någon kristen praxis kring dessa frågor så förstår de en längtan som går ut på att vilja möta Gud till varje pris. Som är beredd att kasta sig handlöst ut i vågorna om man bara anar den minsta skymt av det gudomliga därute.

Min första undersökning lämnar mig dock besviken. Nej, ortodoxin ser ingen anledning att välsigna ett bruk av psykedeliska substanser. Någon som använder dessa bör uppsöka anonyma narkomaner även om denne känner att den mår bra och kommer framåt med hjälp av sina psykedeliska övningar. Psykedelikan är en avgud som man måste lära sig att avstå för att vandra den ortodoxa vägen.

Även om jag alltså inte är chockerad över svaret, så förbryllar det mig. Personen som delgav mig svaret mig har själv ingen psykedelisk erfarenhet och jag kan därför inte klandra just denne för dess ignorans, men om också de som vet vad den psykedeliska världen innebär kategoriskt avfärdar dem som något syndigt och demoniskt så blir jag uppriktigt bekymrad.

Psykedeliska substanser är nämligen föga annat än mer eller mindre potenta ingångar till den verkliga andliga världen. Varken mer eller mindre. Att fördöma psykedeliska rakt av och utan någon nyansering är att fördöma personlig mystik. Att söka Gud på egen hand säger ortodoxin, om denna attityd är allmän hos kyrkan, är något ont och icke- önskvärt. Om detta är sant kan jag inte vara ortodox. Det går bara inte. Gud bryr sig inte om kyrkor och religiösa organisationer alls jämfört med hur mycket han brinner för våra personliga hjärtan och vår egen drivkraft efter att hitta honom och hans rike. Nog för att det är välsignat att söka och manifestera Gud också i grupp, men den personliga relationen kommer först. En kyrka som inte instämmer i detta kan jag inte tillhöra.

*

Låt oss backa bandet lite. Varför är det så att så många etablerade religioner är skeptiska till psykedeliska substanser, varför blir de bara omfamnade av nyandliga, sektdoftande rörelser i den religiösa vildmarken som mer ofta än sällan är djupt osunda och dåraktiga på andra områden än just det personliga sökandet? Ett skäl är att de psykedeliska substanserna är hisnande potenta andliga verktyg. De är inte bara vägar in till den andliga världen, de är fyrfiliga motorvägar där hastigheten ibland överstiger ljusets. Denna metod är svår att överblicka, svår att forma en praxis kring och något som verkligen inte passar alla andliga vandrare. De är omöjliga att universera, att skapa en allmän hållning som kan gälla majoriteten av en religiös befolkning. Mellanvägar är svåra att få till, personliga lösningar är inte något religiösa organisationer är till för att formulera och särskilt de traditioner jag har insyn i vill sträva efter att vara en religiös väg för alla. Det är svårt för organisationer med sådana ambitioner att ha en positiv syn på psykedelikan. Det är schamanens redskap, inte tant Sigrids på syjuntan efter kyrkkaffet.

En faktor i detta är som sagt substansernas höga potens och dess tendens att ge brukaren andliga insikter som de inte är mogna för och jag har djup respekt för denna aspekt hos psykedelikan. Dessa substanser är farliga och kräver djup respekt och kunskap hos brukaren om denne inte ska riskera att fara illa eller hamna snett på sin andliga framtid. Man behöver veta vad man gör, man behöver förstå att man lika gärna kan hamna hos Djävulen som hos Gud om man sätter sig i den psykedeliska farkosten och om man är inte är beredd på detta så... ja. Det är inte konstigt att vårt samhälle förbjuder dessa substanser och stämplar dem som knark. Att hantera dessa substanser lättvindligt är att leka med andlig plutonium.

Men. Vi har andra kraftfulla andliga verktyg i vår kristna vardag som vi inte har samma skräckblandade respekt för. Bibeln, till exempel. Det är inte längre kontroversiellt att låta lekmän läsa och kontemplera dess böcker precis hur som helst och utan vägledning. Förvisso är detta något som blev vanligt i och med protestantismen och jag är medveten om att ortodoxin strängeligen poängterar att alla tolkningar av Bibeln som inte stämmer överens med fädernas tro är farliga att ta till sig, men fortfarande: Få ortodoxa skulle drömma om att hänvisa en protestant till "anonyma bibelläsare" om de berättar att de studerar Bibeln utan proper vägledning. För min del är Bibeln långt farligare än psykedeliska substanser. Jag har förlorat min bästa vän in i en biblisk psykos där denne förvandlats till en hatisk dåre genom att tolka dessa texter på ett bokstavligt sätt. Jag kan inte logiskt bryta ner hans Bibeltolkning, den är koherent, bara extremt modernt dåraktig och mången är den som stött på dessa bibliska fundamentalister som förläst sig på ett andligt material som är alldeles, alldeles för starkt för dem. Bibeln kräver respekt. Utan denna respekt är den ett sylvasst svärd som kan skära av dig ditt vett och sans snarare än du anar.

Jag vill inte yrka på att vi ska låsa in Bibeln bakom förbommade kyrkdörrar eller kriminalisera Bibelstudier på samma sätt som man gjort med psykedelikan, nej, jag vill hellre uppmana ortodoxin - och alla kristna samfund- att rannsaka sig själva och se om de kan hitta ett sätt att sakralisera och kristna psykedelikan en gång för alla. Kristus är till för att vara alla och alltings konung och psykedeliska substanser har varit ett inslag i mänsklig kultur sen dess begynnelse. Jag kan omöjligen tro att substanser som finns tillgängligt i globalt existerande svampar och örtväxter i mängder kan vara något som är strikt demoniskt och som Gud ska förinta när jorden en gång förnyas. Jag köper det inte. Gud har gett oss förmågan att få psykedeliska upplevelser. Om det inte finns ett enda sätt att ta del av sådan upplevelser i en kristen välsignad kontext så har kyrkan fått något rejält om bakfoten. Nu om inte förr är det i så fall dags att nyktra till, också för en religion som hävdar att de redan har tillgång till "trons fullhet" sedan förra millenniets slutskede. 

Psykedelikans närvaro kommer inte försvinna och knappast heller bli mindre ju längre in i framtiden vi faller. På den andliga fronten är det här som modernismens andliga sökare gör sina första reella upptäckter av Gud. I psykedelikans sfär upptäcker de att sådant som himmelsk salighet, änglar och demoner och de sanslöst förunderliga DMT- entiteterna inte bara är något som existerar i myter och poesi utan är något som kan erfaras direkt och på oerhört starka sätt. Det gudomliga är verkligt, för den i moderniteten som tvivlar är det bara att plocka upp närmsta bong och gå loss. Om du är ateistisk materialist när du kommer tillbaka är du inte bara dum som en stock, utan också diskvalificerad i alla diskussioner om Gud och religion.

Förvisso, att få tillgång till den andliga världen är inte detsamma som att få vishet om densamma. Att uppleva Gud är inte samma sak som att ha visshet om hans natur. Psykonauterna av idag har ofta en förfärande bristfällig teologi och de slutsatser de drar av sina upplevelser är i bästa fall förvirrade och missvisande, i värsta fall direkt destruktiva på ett antal olika sätt. Just därför är det mig så oerhört sorgligt om också ortodoxa kyrkans hållning är att hålla för öronen och skrika "demoner, demoner, demoner" när moderna sökare berättar om vad de sett och varit med om på sina andliga utflykter. Psykedeliska substanser gör att renodlade ateister sitter i podcasts och tv-program med miljontals tittare och förundrat talar om övernaturliga händelser och uppenbart andliga dimensioner. Ja, jag har hört ateister beskriva min Guds egenskaper och varit helt med om att dessa måste vara en realitet på något sätt, någonstans - allt tack vare gräset, svamparna och syran. Om kyrkan verkligen ska fortsätta ta den kategoriska hållningen att allt detta är av demonisk, icke- önksvärd kvalité, om psykonauterna inte får någon möjlighet att lära sig ett kristet sätt att hantera dessa substanser så kommer kyrkan dö! Ja, sannerligen, kyrkan kommer i framtiden vara lika irrelevant och meningslös som hedniska religioner om de inte lär sig att möta sin samtids viktigaste sakrament.

Kristus kommer inte försvinna, oh nej, givetvis inte, men Kristus kommer att övertas av andra grupper än den organiserade kristendomen. Andra grupper kommer bättre sprida evangeliet än de förstockade, arkaiska, kristna som var för stolta och arroganta för att mjuka upp sina doktriner för att kunna möta sina medmänniskor med kärlek där de står. Jesus kommer inte ha något emot det, ty "alla som inte är mot mig är med mig". Även de som inte känner honom, men ärligt söker honom kommer han att möta och om kyrkan kategoriskt fördömer det medium som Gud väljer för att dra vår samtid till sig, så gör hon ett sorgligt misstag jag inte kan böja knä inför. Jag tror åtminstone inte det.