Kristus gäller alla - en text om gudsdefinitioner och lagböcker

Något som Jordan Peterson introducerade till det allmänna samtalet om andlighet var en alternativ gudsdefinition. Ett sätt att prata om Gud som ingen riktigt klarade av att placera i en given kategori i form av diverse -ismer och trossystem. Peterson är medvetet vag när någon frågar om han tror på Gud eller ej, just eftersom han vet att de utgår från en annan definition av Gud än den han själv använder och att han i och med det både tror och inte tror på den gängse definitionen samtidigt, något också jag själv har insett att jag gör. 

Hur är det möjligt, egentligen? 

Paul Vanderklay beskriver detta i form av Gud nummer ett respektive Gud nummer två där debatten om Gud ett längre tag uteslutande handlat om den senare, men där Peterson använder sig av den första av dessa definitioner. Gud ett och två ska inte förstås som två separata gudar utan mer som två aspekter av en allomfattande Gud. Aspekt ett är det sätt att se på Gud att han är "basen för verkligheten", det är via Gud som verkligheten rör sig och sker. Gud är den som utser vinnare och förlorare via evolutionsteorin, Gud är den som tronar i toppen av våra värderingars dominanshierarkier, Gud är den som ger och tar liv släktled efter släktled och så vidare, och så vidare i all oändlighet. Gud ett är opersonlig och närmare än en person vore att beskriva honom som summan av alla naturkrafter. Guds andra aspekt, Gud två, är å andra sidan den Gud som vi kan relatera och be till, Gud två är den som griper in i våra liv och utför mirakel, Gud två är den vi möter i våra andliga upplevelser och som skänker oss bönesvar och vägledning.

Det vore ett misstag att tro att Peterson med detta introducerar något nytt, nej, visst, han för in något i samtalet som vi i stort har glömt bort och förbisett, men faktum är att det är framförallt "Gud nummer ett" som forna tider talat om och trott på. Den första, fundamentala, aspekten av Gud har historiskt varit självklart för alla och något som gjort att samtliga i samhället har tagit Gud för given, även om man har varit kritisk mot den rådande tolkningen av religionen eller teologin - de tankesystem som behandlar Guds andra aspekt. 

I väst så har vi successivt blivit mer och mer blinda för Guds första aspekt och lagt mer fokus på hans andra, det personliga, specifierade och relaterbara. Särskilt protestantismen har lagt sin tyngdpunkt starkt på detta sätt att se Gud, vilket har lett till en del problem. När människor sedan av olika skäl har valt att tvivla på dessa kyrkors version av Gud två så har Gud istället för att sonika förändra karaktär abrupt försvunnit. Om Gud inte är en Gud som skapat världen på sex dagar, kan utföra mirakel och bryr sig om vi masturberar eller ej så finns han överhuvudtaget inte - människor som förnekat kristendomen har blivit ateister istället för att acceptera en odefinierad tro på Gud tills de får visshet om vad Guds andra aspekt är just för dem. 

Problemet med konsekvent ateism är att den är så sårbar för nihilism och moralrelativism. Anledningen till att Gud ett har varit så central för människors verklighetsuppfattning är för att den bekräftar och underbygger den verklighet vi ständigt utgår ifrån. Om inte ens Gud ett får lov att finnas till så försvinner grunden för verkligheten själv och människan slängs in i en vag drömvärld där sådant som gott och ont bara blir ord och godtyckliga värderingar man kan vrida och vända som man vill med. 

Gud två, hans personliga och definierade aspekter, må vara problematisk. Dessa kräver personliga upplevelser, de kan inte bevisas objektivt och olika människor och kulturer kommer ha olika åsikter om hur Gud två manifesterar sig - Gud två är inte universell och vi kommer aldrig att komma helt överens om hans egenskaper även om vi anstränger oss för att finna en gemensam bild. Gud ett, däremot, är objektiv och universell. Oavsett vad vi tycker och tänker om verkligheten så känner vi smärta när vi får en käftsmäll, om vi inte lagar taket på vårt hus så kommer det bli blött inomhus när det väl regnar. Jorden är rund. Det är Gud ett teister syftar på när de frustrerat påstår att alla tror på Gud, att alla människor är religiösa - alla människor tar verkligheten på allvar, till och med den solipsistiska nihilisten, vi kan inte undvika det eftersom verkligheten manifesterar sig för oss innan vi hinner tänka på hur vi vill "fantisera fram" den. 

Om Petersons bidrag kan leda till att vi gemensamt accepterar att "Gud" är den bästa etiketten vi har för en generell ståndpunkt om att en objektiv verklighet finns och är värd att respektera oavsett var vi kommer ifrån så har han gjort det allmänna samtalet en stor tjänst. Jag hoppas att vi kommer dit snart, det ser bra ut, och med det sagt så skulle jag vilja fortsätta diskussionen med det som utgångspunkt i nästa del. 

*

När vi tar Gud på allvar, oavsett vad vi tänker om hans andra aspekt, och bestämmer oss för att leva våra liv så bra vi kan så för vi in mening in i ekvationen. Det är inte så att alla av oss tar för givet att det finns något som existentiell mening i rationella termer, men när vi formar våra liv enligt specifika syften, när vi anför moraliska argument och antar värderingar så lever vi ut en tro på mening. Vi vill, utan att ha vattentäta rationella skäl, att våra liv ska nå ett särskilt mål och tillämpar mer eller mindre medvetet alla våra handlingar för att komma närmare detta mål. Samtliga människor gör inte detta, men den överväldigande majoriteten av oss. 

När vi då strävar efter att nå mål och uppfylla våra livs syften så som vi tänker oss dem så händer något tämligen anmärkningsvärt: Vi aktiverar den lag som Skriften hävdar att alla har inskrivit i våra hjärtan. När vi formar våra liv enligt särskilda syften, tror på mening och söker att nå ett mål så delar vi in världen i välsignade respektive syndfulla handlingar och fenomen. Allting som kan ta oss närmare målet blir välsignat och gott medan allting som förleder, hindrar eller försinkar oss blir till något syndfullt och ont. Det händer närmast per automatik och hur vi tänker om Gud två, det vill säga om det finns någon entitet som kan straffa oss om vi misslyckas eller ej, spelar inte den minsta roll. Oavsett om vi är sekulära eller religiösa med liberal syn på lagiskhet så har vi alla en rigid lagbok i vårt inre som guidar oss framåt och som får oss att skämmas och må dåligt om vi inte klarar av att följa den så som vi vill. 

Det har blivit tydligt för mig efter min libertarianska tid då jag såg dessa lagböcker både hos sekulära socialister som hos mina libertarianska fränder. Så ofta så klev man över tabun och demonstrerade avskyvärda handlingar, trots att ingen av de närvarande hade en nämnvärd gudstro. Ja, vad gäller libertarianismen skulle jag kunna spotta ur mig säkert över 600 lagpunkter givet tillräckligt med tid, det fanns anmärkningsvärt många regler, seder och förordningar för ett sällskap som satte friheten över allt annat. En äkta libertarian behövde fortfarande följa en lag, om än att den sällan artikulerades särskilt tydligt. 

Jag säger inte detta för att kritisera mina forna libertarianska sammanhang, oh nej, som sagt så tror jag att denna mekanism är djupt mänskligt och något som finns hos alla som försöker forma sina liv på ett meningsfullt sätt, men jag tror detta ger en nyckel till varför Bibelns lag ser ut som den gör och vad dess syfte är.

Bibelns lag är något så sällsamt som ett av dessa hjärtans lagböcker utskrivna i mänsklig text. Bibelns lag är till för ett särskilt folk med ett särskilt syfte och dess lagar är formade utefter detta specifika syfte. Jag tror det är ett misstag att tro att Bibelns lagbok skildrar Guds version av det perfekt levda livet, nej, ett annat folk i en annan tid med ett annat syftes lagbok hade sett radikalt annorlunda ut vill jag mena. Bibelns lag är till för något ytterst speciellt, nämligen att särskilja ett folk från sin omgivning och forma dem till att bli ett folk som identifierar sig med en namnlös, allomfattande Gud. Israel ska bli ett folk som ska förberedas för att ge rum för den mänskliga historiens höjdpunkt, Kristus inträde i världen och varenda lagpunkt är fokuserad och skriven för just detta syfte, så som jag ser det. 

Lagen är förstås fortsatt märklig och svårforcerad för ett modernt sinnelag, men minns mitt bibelstudium ni som läser denna blogg frekvent, Bibeln vill visa hur lagen genom historien ständigt koncentreras tills den har upphöjt två bud till vad allt den vill säga kan sammanfattas i: Älska Gud med all din kraft och din nästa som dig själv och sedan skildrar Bibeln hur dessa två bud manifesteras i en enda handling: Att offra allt, även sitt eget liv, för kärlekens skull och därigenom vinna livet, kungariket och Kosmos brud åter i ett översvallande crescendo. 

Det är för att det ska kunna ske som vi alla har en lagbok i våra hjärtan. Igen: Våra lagböcker lyder annorlunda än Israels, vi lever andra liv i andra tider och våra liv har andra syften än ett bronsåldersfolk i mellanöstern. Jag kan inte säga hur just din lagbok ser ut och vad du behöver brottas med att kunna följa och vilka lagar du har som gör dig brydd över att andra inte verkar ha, men jag tror mig veta att också din bok kan koncentreras till exakt samma sak som Israels lag fick göras i Bibelns skildring. Också du är kallad att älska Gud över allting och din nästa som dig själv, också du är kallad att sätta kärleken högst upp i ditt liv och offra allt för dess skull så att du kan vinna allt du önskar dig tillbaka istället för att gå under. Också du är kallad att bli Kristus! 

Det spelar ingen roll om du klarar av att tro på kristendomens version av Gud två, det spelar ingen roll om du känner att du inte ens kan tro på att Gud har några sekundära kvalitéer alls - om du klarar av att ta verkligheten på allvar nog för att ge ditt liv riktning, mål och mening så gäller Skriftens budskap dig. Kristus vill träda in i ditt liv, födas i ditt inre och vara med dig såpass att du klarar av att dö och återuppstå tillsammans med honom. Det finns inga undantag. Judar, greker, fattiga, rika, kvinnor och män - alla har vi fått denna kallelse och jag tycker det är hög tid att vi sväljer vår stolthet, vår rationalitet och vår rädsla och svarar på Guds rop till oss. 

Det enda vi har att förlora är oss själva.