Jag har på annan plats formulerat ett system för vad jag där kallar "Längtans arketyper" och är ett sätt för mig att förstå hur troende kan fungera så olika sinsemellan och vad det kan bero på. En vän gjorde mig uppmärksam på att dessa korrelerar tämligen väl med Jungs arketyper för det manliga psyket. Detta var en slump, men ett tecken för mig att de arketyper som kom för mig inte var grundade i totalt nonsens. I korthet så är andlighetens arketyper följande:
Peter - Kungen: Den gode Peter är inte en maktgalen despot, utan en ledare som får de under honom att växa och fullgöra sina respektive syften. Peter ser människor för vad de är och kan ge dem uppdrag som de kan fullgöra med excellens
Mikael - Krigaren: Mikael manifesterar styrka med lätthet och brinner för att använda denna för att skydda det goda och förgöra det onda. Mentalt har Mikael lätt för att se världen i svart och vitt, vilket kan orsaka en del ont, men i grunden är hans intentioner alltid goda.
Johanna - Artisten: Johanna utforskar det okända, gör det mirakulösa till vardagliga ting och berättar ständigt nya myter för de samhällen och tillhör. Hon förklarar vilka vi är och vart vi bör ta vägen. Alltid med en drömmande, värdeneutral stämma. Johanna dömer ingen utan känner bara kärllek till det sköna och förunderliga, oavsett vilken form eller färg det kommer i.
Maria - Tjänarinnan: Maria älskar utan svårighet, hon känner en inre glädje av att få betjäna andra och trivs med de ringa roller som ofta ges åt henne. Hon kan ibland hemfalla till avundsjuka och missunnsamhet, men i sitt goda tillstånd så kan hon alltid ge av sig själv utan knot eller klagan. Hon är ringast i världen, men störst i himlen.
Jag insåg nyligen att huvudskälet till att moderniteten är så förvirrad och destruktiv i sin struktur inte beror på vårt statsskick eller ekonomiska system utan för att vi har kastat om dessa arketypers funktion när de manifesterar sig i samhällets olika positioner. Idealt tänker jag mig att arketyperna sorterar sig såhär:
Peter bör naturligt nog vara i ledarskiktet i samhället. Peter ska vara våra adelsmän, våra politiker och våra chefer. Peter vet hur man är produktiv på bästa sätt, hur man arbetar utan att bränna ut sig och kan se vart var och en av samhällets medborgare hör hemma och där de kan vara som mest harmoniska. I verkligheten så är det förstås svårt för någon människa att manifestera en perfekt Peter, men vi bör som individer sträva efter att låta Peter-arketypen hos oss styra vårt inre.
Mikael bör i samhället vara våra präster. Mikael är bäst på att ansvara för vår moral och vår etik. Han bör vara våra soldater, poliser och finnas i våra juridiska system. En god Mikael ser till att vara lyhörd och lyssna på sina arketypkollegor för att få en nyanserad förståelse av vad som är gott och ont, men Mikael inbringar en trygghet och fasthet eftersom han är så kompromisslös. Mikael är saltet i vårt samhälle och i vår inre personlighet. Om Mikael inte leder vår andliga strävan riskerar vi att hemfalla åt relativism och slapphet.
Johanna bör vara samhällets kulturella uttolkare samt finnas i vetenskapliga och innovativa sfärer. Johannas öppenhet gör att hon utan fördomar kan ta till sig olika synsätt och perspektiv och frambringa det bästa av varje världssyn och sätt att fungera. Hon är utmärkt på att berätta vilka vi är och vart vi är på väg utan att skriva någon på näsan. I vårt inre så bör Johanna vara den som råder i våra kontemplativa stunder, när vi reflekterar över vad vi gör i vår yttre verksamhet och vart vi bör föra våra steg härnäst. Johanna har en intuitiv kontakt med de andliga sfärerna av kosmos och när hon får vara aktiv på detta sätt så blir vårt inre liv mycket rikt.
Maria bör slarvigt uttryckt vara "alla andra" i samhället. Folket, arbetarna gör väl att identifiera sig i Maria. Inte för att säga att de ska vara undergivna och enbart kröka rygg utan för att det är så mycket arbete som behöver utföras att om det inte görs i en anda av kärlek och generositet så kommer snart samhället gå back. Tänker vi bara på oss själva finns det ingen som går en extra mil för sin nästa, men om alla agerar i en anda av Maria så har samhället en chans att explodera i välstånd och välmående. I vårt inre så bör Maria vara den som utför våra praktiska sysslor och som tar hand om våra externa relationer. När Peter har styrt, när Mikael gett moralisk ledning och Johanna gett oss vår andliga färdkost är det Maria som bör vara vår skepnad utåt mot världen och vår nästa.
*
Idag verkar vi som sagt bytt platser för dessa arketyper, med förödande konsekvenser. Jag tror detta har gjorts i all välmening och med grund i en bestörtning över hur utarmat samhället blev i slutet på l'ancient regime, men den epokens förfall har andra anledningar än arketypernas positioner. Att ändra deras platser och uppgifter förändrade dessvärre ingenting till det bättre.
I samhället idag verkar vi ha satt Maria till att leda oss. Som sagt verkar detta vara en mycket god idé. Om Maria är störst i Himlen borde hon vara störst här också, inte sant? Problemet är bara att Maria önskar inget annat än att ha någon att betjäna. Hon älskar Peter, just för att han gör sådant som hon inte klarar av. En Maria i ledning för ett samhälle skapar ett fegt, försiktigt och undfallande samhällsklimat. Ett samhälle för hanrejer som gärna talar om godhet och solidaritet, men saknar förmågan att få människor att bli goda.
Till präst har vi utsett Johanna. Även här är intentionen förståelig. Johannas liberala, drömmande hållning är så vi önskar att religionen ska vara. Vi vill att religionen och andligheten ska kännas bra, att den ska varm, mjuk och välkomnande för alla. Problemet är bara att Johanna inte passar som präst, hennes mystiska hållning ger ingen ledning i hur samhället ska agera i moraliska frågor. Ett samhälle lett av Johanna blir passivt, relativistiskt och klarar snart inte av att göra skillnad på offer och förövare. Johanna har inget intresse av att göra det och även hon älskar Mikael, om än motvilligt, för att han ger henne en ram och ett ankare för hennes mystiska resor. När Mikael styr så är Johanna trygg i att hon inte kan gå alltför långt åt fel håll och vågar gå djupare än vad annars kan göra. Utan Mikael så blir Johanna lätt ytlig och grund.
Mikael har vi gjort till vår kulturella uttolkare, något han passar ytterst illa för. Vår kultur har blivit ytterst moralistisk och i ambitionen att vara så god som möjligt i varje givet läge så blir vi inte längre berörda av vår konst och våra historier. Mikael saknar förmågan att drömma, han kan bara brinna för det som är rätt och gott. Vilket är fint, men inte fullt så underhållande. Också vetenskapen blir drabbad av Mikaels attityd. I sin iver att leda mänskligheten till att bli bättre och godare så skarvar detta fält med sin vetenskapliga integritet, sitt konstnärliga hantverk, och gör människor misstänksamma. Är klimatvetenskapen och liknande kontroversiella områden verkligen kunskapsmässigt korrekta eller bara ett sätt att få människor att bli följsamma? Vi kan inte säkert veta, vilket är en sorg på alla sätt.
Vi uppmuntrar inte längre folket att vara som Maria utan istället vill vi ingjuta Peter i alla och envar. Jaga den amerikanska drömmen, sträva efter rikedom, seger och rätten att stå främst i ledet. Alla. Ni hör själva att det inte är särskilt hållbart. Peter passar inte som en vanlig arbetare, han kan inte vara vem som helst. I en sådan konkurrens är det närmast omöjligt för honom att förbli god utan han kommer istället hemfalla åt missunnsamhet och fruktan. Peter vill inte kämpa för sin auktoritet, han vill få den med ett kärleksfullt erkännande från samhällets Maria-gestalter. Vårt samhälle har blivit extremt kallt och fyllt med armbågar och det är frustrerande Peter-människor som orsakar detta klimat. Han ska inte vara där.
*
Hur rättar vi till det här? Ett sätt är att var och en av oss undersöker hur arketyperna fungerar hos oss själva. Om jag har rätt i hur uppdelningen ser ut när den är som mest gynnsam så bör den se ut så hos de människor som har uppnått en inre harmoni. Om Peter styr, Mikael kämpar vår goda kamp, Johanna drömmer och Maria arbetar kärleksfullt så vill jag tro att vi känner ett sällsamt lugn och en särskild form av lycka. Jag skulle önska att så många som möjligt av oss försöker göra vårt inre arbete, upprätta våra psyken för att sen se var i samhället vi hör hemma.
Mhm. Just det.
Städa ditt rum och räta ut ryggen, pysen. Börja med det rum som finns mellan dina öron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar