Sanning, Skönhet och Kärlek - En närmare blick på vem Gud är

Sanning

Vi börjar med verkligheten, för alla som deltar i en diskussion om sanning tror i någon mening på en objektiv, gemensam verklighet. Här förstådd på så sätt att om vårt subjektiva perspektiv skulle försvinna eller ändras drastiskt, säg genom att dö eller genom att resa till Mars eller vad som, så skulle den gemensamma verkligheten inte förändras drastiskt. Något bidrag gör vi nog till existensen, men inte tillräckligt mycket för att vi skulle behöva förändra definitionen på hur den objektiva verklighet nu ser ut.

Men. Vårt subjektiva perspektiv är värt att fokusera på när det kommer till begreppet sanning. När vi träder in i världen så förändras nämligen verkligheten utefter vår uppfattning om den. Vårt medvetande bygger upp en värld som inte finns i verkligheten i sig självt, men som formas av dess substans(er). Vårt subjektiva medvetande skapar en illusorisk tillvaro. Illusoriskt ska inte förstås som lögnaktigt eller falskt, utan som en sanning som är "god nog" att acceptera som sann, även om man är medveten om att den skulle falla samman vid en närmare granskning av vad som är verkligt bortom oss själva.

Att bygga och använda illusoriska fenomen är fullt mänskligt och något som vi gör närmast konstant. Ta något som pengar, eller stater eller för all del också personligheter. Allt nämnt finns i egentlig mening inte alls. Varken guld eller färggranna papperssedlar har ett inneboende, "verkligt", värde som gör att de förtjänar att vara basen för hur vi avgör vem som ska ha diverse varor och tjänster, men så fort någon skulle komma fram med falska sedlar eller försöka idka byteshandel med kattguld så försvinner det illusoriska fenomenet "pengar" med en gång och vi kan inte längre samarbeta med det fenomenet som bas. Pengar kan vara sanna, eller falska.

Lika mycket med stater, som är ett förkroppsligande av en kollektiv identitet, vårt biologiska behov av att tillhöra en flock. Om statens representanter beter sig på ett sätt vi inte känner igen som tillhörande vår gemensamma identitet så blir vi upproriska eller anarkistiska- vi tror inte längre att stater kan representera det vi vill se i den grupp vi anser oss tillhöra. Stater finns, men faller samman när de inte längre har folkets abstrakta förtroende. Stater är en illusorisk sanning. Om de är tålmodiga  och lyhörda inför sitt folk kan de få lov att existera i sekler, om de är brådmogna eller tyranniska - om de är falska- så rasar de ihop på ett par decennier. Sverige är en sann stat (eller har åtminstone varit det i perioder), Sovjet var en falsk sådan.

Även våra personligheter bär detta drag. Genom vår levnad har vi lagt oss till med beteendenoch särdrag som med tiden blivit så specifika att vi vet hur "Simon Jester" är och beter sig. Trots att denna person egentligen inte går att finna i en verklig mening så är hans särdrag såpass väl utmejslde att om jag skulle påstå att jag är en svart kvinna boendes i Texas så skulle de som känner mig protestera. Det stämmer inte, den illusoriska personen "Simon Jester" är ett påhitt, en illusion, men en sann sådan.

Här är min tes kärna. Sanning är när vi går ut i den öppna, gemensamma verkligheten med våra illusoriska verktyg och så att säga "hittar rätt". När vi använder oss av verkligheten på sätt som våra likar kan känna igen som goda och betydelsefulla så agerar vi på ett "sant" sätt. Ett mänskligt liv är att agera i ett rum av historier, berättelser och narrativ, men ingen av dessa behöver vara lögnaktiga eller falska- inte så länge de korresponderar med verkligheten. En verklighet vi inte kan vistas utan tillgång till ett subjektivt, illusoriskt rum för vårt medvetande

När våra illusoriska föreställningar inte korresponderar på ett tillfredsställande sätt så faller dem samman och blir lögner och vanföreställningar, men så länge man undviker det så är sanning alla de gånger när vår subjektiva verklighet möter den objektiva på sätt som möjliggör att de kan säga ett ja och amen till varandra. I sanningen kan vi där med gå framåt och utveckla det vi ser som viktigt i våra liv. Den som lever i lögn kommer ständigt behöva handskas med konflikter och dissonanser, vilket oundvikligen leder till att ens liv blir svårare att hantera. Lögnens lön är helvetet.

Skönhet

Du vet vad skönhet är. Du vet det så väl att jag nästan tror det är ett misstag att försöka klä det i ord, men jag är väl så illa tvungen att åtminstone göra det i korthet.

Du finns i världen som en specifik manifestation av ett antal principer och värden. Du har koncentrerat och integrerat dessa olika impulser hos dig till en identitet du kan kalla för ditt "jag". Detta jag, detta ego och persona, har en specifik accent. Ett uttryck till världen som när det får sitt fulla utlopp i sanning är vad du är. Denna accent älskar världen när den är på ett särskilt sätt. Den vet att världen sällan kan vara så perfekt, och du har därför lärt dig att uppskatta en myller av olika uttryck som existensen ger dig, men varje gång du känner igen en genklang från världen till din accent så upplever du skönhet. Skönheten är det gudomligas klädnad, Guds ömma kallelse till sig att vara vaksam och hålla dina ögon öppna. Det gudomliga finns där du minst kan ana det, följ det som är vackert och skönt för dig och du förstår vad jag menar.

Kärlek

Gudomlig kärlek är tre handlingar. Kärlek är att se och fullt ut acceptera objektet för sin kärlek. Tillåta dess existens även när den är rebellisk och ondsint både mot sig själv och andra. Kärlek är att identifiera sig med objektet för ens kärlek så mycket att man närhelst kan ta dess plats och dela dess öde och väg. Kärlek är slutligen att offra sig själv för objektet för ens kärlek att man kan ge sitt eget liv för dess välfärd. När man offrar allt så älskar man som mest.

Denna kärleksform är Agape och när moderniteten pratar om kärlek så är det inte denna den har i åtanke. Modernitetens kärlek är alltid villkorad och är bara utgivande när kalkylen stämmer och man inte behöver försaka något av egentligt värde hos sig själv. Romantisk kärlek är bara att se sin egen spegelbild i en mer fördelaktig, attraktiv, varelse än en själv. Inte ens äktenskaplig kärlek använder Agape längre utan lämnar så fort striden, stormen, Shiva träder in genom relationens port. Vår värld är svältfödd på Guds kärlek.

Men se på föräldrarna och familjen. Ännu förstår vi vikten av att älska våra barn på ett annat sätt än hur vi älskar i övrigt. Barn klarar sig inte utan Agape- kärlek. Om inte barnet ständigt tas om hand och blir offrad för så dör det, även i så kallad vuxen ålder så är barn och unga i vår tid så sårbara och utan så många av de verktyg som behövs för att klara verkligheten att de skulle bli utlämnade till gatan om inte föräldrarna fortsatte att ge.

Undertecknad är inget undantag. Utan Agape så vore jag död. Agapisk kärlek är det främsta beviset för det gudomliga. Om Gud inte ständigt älskar oss genom att offra allt han har och är för oss så kan vi inte finnas. Om du vill delta i Guds arbete och bli mer gudomlig i din tillvaro så praktisera denna körlek för dig själv och din nästa. Offra din bekvämlighet, dina ägodelar och det som du tror är ditt och du ska få se att du sår sådant som blir till ett överflöd för de som får ta emot det du ger.

Kärleken är vår tids enda hopp. Gud är vår enda räddning.