Mönstervisionen

Så, med föregående inlägg avklarat, då linjerna för "mönster-visionen" drogs upp så vill jag försöka gå in närmre på vad denna världssyn faktiskt skulle kunna användas till. 

Den materialistiska visionen, så som den utvecklats i väst, har sitt ursprung från den kristna tradition som den sedan tämligen hätskt har försökt bryta ner och förinta. Under Renessänsen när vissa tekniska innovationer gjorde det klart att den antika naturvetenskapen på många sätt var inkorrekt så inledde ett flertal, kristna, tänkare ett projekt där de vill undersöka världen som om den vore "död", som om Guds agens liksom vår egen, inte var en faktor för hur universum var strukturerat. Man valde, ytterst medvetet, att lägga undan medvetandets domäner och studera Guds skapelse i sin egen rätt. Man gjorde detta eftersom man var filosofiskt övertygade om att Guds egenskaper gjorde att hans skapelse skulle vara lika konsistent, regelbunden och förnuftig som hans eget varande behöver vara. Galileo var kristen, Linné var kristen, Newton var kristen och när de valde att bortse från medvetande som en faktor så förnekade de inte att det samtidigt var en realitet att Gud, liksom vi, också hade personlighet och vilja även om det gick att studera naturen som om hon vore död. Det fanns säkerligen andra, även i denna begynnelse, som mer ateistiskt glatt bortsåg från Guds medvetna aspekter, men det ändrar inte poängen. Präster och teologer deltog med stor iver i vetenskapens begynnelse och i det arbete som la grunden för den materialistiska visionen. 

Under den moderna tiden så glömdes det kristna arvet mer och mer bort. Materialism blev entydigt med ateism och materialismen började förneka allt som inte gick att studera vetenskapligt. Grunden för sitt särskilda seende, den kristna monoteistiska traditionen, förkastades och med det också grunden för vår filosofiska förståelse av människan, hennes plats i universum, och hennes förmåga att älska liksom erkänna sanning och skönhet. Konsekvenserna av detta kan diskuteras länge, men här är inte riktigt platsen. Vi kan bara konstatera att den materialistiska visionen har gett upphov till det som namngetts "meningskrisen". Om verkligheten enbart är en myriad av avancerade objekt som slås mot varandra är det som pågår i mänskliga förehavanden bara en intrikat chimär. Det finns inte kärlek - kärlek har aldrig observerats i ett laboratorium- det finns inte skönhet, det finns inte sanning mer än vad som kan härledas ur empiriska experiment. Vad gör vi, som medvetna varelser, då egentligen här?    

Det är det här som var grunden till Jordan Petersons korståg och anledningen till varför, anser jag, han slog an hos så många olika individer världen över. Mening, medvetande och immateriella fenomen har inte dött eller försvunnit, de syns bara inte i den materiella visionen! Materialister ser bara med ett öga, för att tala Vanderklay, något som de ursprungligen medvetet valt, men nu glömt bort att de gjort och om de väljer att öppna upp seendet som medger att agens, medvetande och immaterialitet är reella fenomen - vad händer då med deras vetenskap? 

Det är här som jag hoppas att "mönster-visionen" ska kunna hjälpa till. Materialismens landvinningar och djupa insikter försvinner inte med denna typ av världssyn. Nej, Newton, Einstein och Bohr med sin kvantmekanik har identifierat starka mönster som formar vår verklighet och som inte strider sinsemellan om att vara "sanna". De korresponderar och berättar något om den ultimata verkligheten, Det Upphöjda Mönstret, som alla är användbara och därför "sanna" i olika kontexter och i olika sammanhang. 

Likadant med vår värld, vår mänskliga arena. Hos oss finns mönster som inte följer naturens regelbundna struktur, hos oss finns mönster som hämtar sitt stoff från något annat än det som syns i ett laboratorium. Antiken kallade detta för "Himlen" i meningen att det finns sfärer som är konstanta och regelbundna och sfärer, vår "Jorden", som präglas mer av kaos och av irregularitet. 

Mönster-visionen kan ge skäl att, utan att förneka att det finns en "himmelsk" aspekt av verkligheten, bekräfta enskilda människors upplevelse av att ha ett "jordiskt" liv som på olika sätt bryter mot materialismens strikta lagar. 

Med Peterson kan du förstå att du är en deltagare i Hjältens resa, att det är i ljuset av den mytiska cykeln, i det mönstret, som du kan förstå ditt liv. Du kan få anledningar att bryta med negativa mönster i ditt liv, räta ut ryggen, städa ditt rum för att gå ut för att besegra monstren i periferin och vinna ditt livs prinsessa. I mönster-visionen är Hjältens resa och andra myter som ger upphov till mönster i människors kulturer något som minst  är lika verkligt som relativitetsteorin och kvantmekanik. Vi får lov att ta våra liv på allvar och redskap att undersöka "jordens" reella mönster på ett sätt som materialismen inte kan med att stämpla annat än som "flum". 

Chakran, till exempel, finns inte objektivt sätt. Likafullt går det att uppleva att de är en realitet om man aktivt arbetar med dem över en längre period. Drömmar är inte annat än hjärnans kaosartade bearbetning av en kropps mängder med intryck, men för den som studerar dem idogt går det att upptäcka mönster som berättar mer om vad en mänsklig vision av verkligheten faktiskt handlar om än vad en materialistisk förklaringsmodell kan medge ska vara möjligt. 

I mönster-visionen så förlorar vi inte nödvändigtvis den externa världen, men vi kan också gå in i oss själva och faktiskt förvänta oss att hitta saker, fenomen och varelser som kan berätta lika mycket om Det Upphöjda Mönstret, verkligheten, som en gedigen vetenskaplig studie klarar av att göra. 

För att demonstrera hur användbart denna vision kan vara så skulle jag vilja demonstrera hur det kan vara fullt rimligt (nåja) att Jesus faktiskt lever, idag, fullt ut. Kristna som läser får vara medvetna om att detta bara är en modell, allt Jesus Kristus gjorde är ett mysterium oavsett hur vi försöker klä hans handlingar i ord, men med det sagt tänker jag såhär: 

Det Jesus gjorde, var att identifiera ett mönster i verkligheten som var så starkt och så potent att det möjliggjorde för honom, då han fullt ut levde ut och manifesterade detta mönster, att bli Guds Son. Människorna omkring honom såg att det han manifesterade ut i verkligheten var så överväldigande att de blev fullständigt övertygade om att inget kunde bryta det mönster som han identifierat. Inte ens döden. När Jesus dog så fortsatte hans lärjungar att manifestera hans mönster, med den halsbrytande övertygelsen om att Jesus hade återuppstått från döden och i deras åsyn farit upp till Himlen, på ett sådant sätt att det spred sig och tog över hjärtan, kulturer, riken och fortsätter att pulsera än i denna dag. 

När vi som individer kopplar in till detta identifierade mönster, Kristus-mönstret, så får Jesus - ansiktet och den främsta representationen av mönstret - tillgång till vårt varande. Jesus lever, faktiskt och bokstavligen, i oss! Genom att arbeta med att försöka leva ut hans exempel och det vi tolkar är essensen av Kristus-mönstret så blir vi mer och mer lika den gestalt som vi hittar i evangelierna. 

Har vi sedan metafysiskt rätt i att detta mönster faktiskt är så styrande att det öppnar upp för "evigt liv" och allt vad kristna hoppas på? Det kan vi här och nu inte veta, men det vi vet är att kristnas upplevelse av att steg för steg förvandlas in till en gestalt som är bortom deras egen lumpna form av mänsklighet är en reell upplevelse. Materialismen kan inte annat än irriterat förneka detta, men mönster-visionen kan se det som en självklarhet. Vad än Jesus faktiskt var så la han grunden för ett memkomplex som är oerhört starkt och livskraftigt, även i en tid när kyrkan som organisation sett sina bästa dagar. Hur går det här till, om inte mönster är grunden för verkligheten? 

Svara på det, älskade materialist.