Det samtalet cirkulerar kring är termen pattern, eller mönster som får bli det vi använder på svenska. Att verkligheten består av mönster på ett sätt som den materialistiska världsbilden inte klarar av att erkänna. Enligt materialismen så består världen av olika typer av objekt. Från galaxer ner till atomer så är existensen uppbyggd av dessa separata byggstenar som vi kan observera, dissikera och på allsköns andra sätt studera för att sedan bygga upp teorier som hjälper oss att uppnå våra mål. Medvetande är något som inte ingår i denna modell och som är ett mysterium som i hög grad kan hävdas vara illusorisk, det finns egentligen inte där och är inte relevant när vi tittar på existensen i stort.
Materialismen har varit nyttig, den har varit extremt framgångsrik och har gjort landvinningar som saknar motstycke i historien. Under materialismens paradigm har vi åkt till månen, under materialismens paradigm blev vi sju miljarder människor på jorden. Materialismen gjorde att vi vann. Ändå verkar den inte stämma.
Modern vetenskap är konstig. Jag är ingen vetenskapsman och kan bara tolka ytligt det jag hör från rapporterna som kommer från dess håll, men det som verkar uppdagas nu är att det inte är medvetandet som är av illusorisk natur utan faktiskt objekten i sig själva. Galaxerna, kropparna och atomerna finns inte därute om de inte först filtreras via medvetandets gränssnitt. Det är gränssnittet som skapar världen som vi känner till den och det är via gränssnittet vi interagerar med Verkligheten som är grunden för alla fenomen, men det är ett misstag att tro att fenomenen i sig själva är detsamma som denna, faktiska, verklighet som vi försöker nå fram till.
Allt detta är relevant för det fält jag faktiskt behärskar någorlunda: Religion.
Allt detta är relevant för det fält jag faktiskt behärskar någorlunda: Religion.
I mitt hörn av internet så har ett konsensus börjat formas kring att religion är vår äldsta, och därför bästa, verktygslåda för att relatera till verkligheten. Det som med tiden upphöjs till religiösa strukturer är olika former av filter där alla verklighetens nivåer kan kondenseras och förstås av enskilda mänskliga individer. Det mesta av riter, liturgier och sedvänjor är sådant som inte appellerar direkt till ett rationellt förnuft, men när de förstås i ljuset av årtusenden av mänskliga ageranden, misstag och triumfer så går det att se varför de ser ut på de sätt de gör. Religionen blir ett gränssnitt i sig självt som ett mänskligt medvetande kan använda både för att förstå sig själv, sitt eget gränssnitt och den värld som upplevs vara utanför.
Och det är någonstans här som mönster kommer in.
Och det är någonstans här som mönster kommer in.
Det som går att observera, i ens egna direkta upplevelse, är att verkligheten på olika sätt är cykliskt formad. Dagar, år, släktled, vad du vill, går alla in i varandra i en slags avancerad rytm som bygger upp den verklighet som vi som enskilda individer sedan kan agera i. Dessa rytmer, dessa cykler bygger fram mönster som sedan går att göra olika former av tolkningar av. Vissa av dessa tolkningar blir framgångsrika, andra klingar snabbt av. Memer formas, möter varandra, befruktar eller bekämpar varandra och lever vidare hos oss människor i olika former. Religioner kan alltså förstås som memkomplex som överlevt tidens tand bättre än några andra.
Det memkomplex som vi i väst främst relaterar till är den Judeo- kristna. Denna religion är tämligen säregen redan i sin tidiga förlaga, hos judarna och Gamla Testamentet. Det denna tradition försökte göra var att identifiera det "högsta av mönster" som verkligheten består av och begränsa sig till att enbart ge detta mönster titeln Gud. Allt annat, som deras hedniska tidevarv gav titeln gud eller gudar behövde de därefter förkasta. Inte så att de helt förnekade deras existenser, men titeln Gud började betyda något som dessa inte förtjänade att bära. Den uppmärksamhet, hängivenhet och tillgivenhet, som det upphöjda mönster man började identifiera var något man inte kunde ge till något annat. Planeter, naturfenomen, instinkter uppstod från Det Upphöjda Mönstret och även om de såklart fanns i ens upplevelse så var de väsensskilda från den realitet som Det Upphöjda Mönstret ägde. Gud var sin egen och var helig i relation till det som fanns i skapelsen.
Det memkomplex som vi i väst främst relaterar till är den Judeo- kristna. Denna religion är tämligen säregen redan i sin tidiga förlaga, hos judarna och Gamla Testamentet. Det denna tradition försökte göra var att identifiera det "högsta av mönster" som verkligheten består av och begränsa sig till att enbart ge detta mönster titeln Gud. Allt annat, som deras hedniska tidevarv gav titeln gud eller gudar behövde de därefter förkasta. Inte så att de helt förnekade deras existenser, men titeln Gud började betyda något som dessa inte förtjänade att bära. Den uppmärksamhet, hängivenhet och tillgivenhet, som det upphöjda mönster man började identifiera var något man inte kunde ge till något annat. Planeter, naturfenomen, instinkter uppstod från Det Upphöjda Mönstret och även om de såklart fanns i ens upplevelse så var de väsensskilda från den realitet som Det Upphöjda Mönstret ägde. Gud var sin egen och var helig i relation till det som fanns i skapelsen.
Allt detta är att beskriva monoteism i andra ordalag och vi i väst har levt i en monoteistisk världsbild i 2000 år. Det som hänt är att gudarna försvunnit helt. Även om Bibeln och den judeo-kristna traditionen är starkt skeptisk till gudar så vill, eller kan, traditionen inte förneka konceptet helt. Änglar, andemakter, "furstendömen" är fortfarande i spel i denna tradition, men det har blivit svårt att placera var deras existens egentligen ligger. Vad är en ängel, eller demon, egentligen? När materialismen tog över dog de helt, de fick knappt ens vara illusoriska element annat än hos de sinnessjuka.
Och än en gång så återvänder vi till mönster.
Om allt är mönster, i meningen att allt kan härledas från Det Upphöjda Mönstret som med monotetistisk terminologi är Evigt, Allsmäktigt och Allomfattande, så är vi också mönster.
En människa, ett mänskligt medvetande, är ett mönster som uppstått ur det Upphöjda och om vi förstår oss på det här sättet så går det att se på vårt agerande och vår upplevelse på ett helt annat sätt än vad som är brukligt.
Vi är nämligen inga isolerade öar. Som mönster äger vi inte objektens tidigare egenskaper av att i någon mening vara isolerade från varandra, utan allting interagerar och går in i varandra. Som mönster är vi härledda från våra föräldrar, från vår kultur, från vår själva arts historia och förutsättningar. Det vi agerar ut är inte Simons eller Jonathans idéer om verkligheten utan närmast alltid betydligt äldre, större mönster som får sin specifika accent i våra individuella uttryck. Vi är våra föräldrar, vi är vår kultur, vi är mänskligheten, eller snarare: våra föräldrar, vår kultur, vår art finns alltid i oss och det är de som syns när vi agerar ut vårt eget specifika mönster.
Förstår ni var gudarna kommer in? Ett annat sätt att förstå begreppet gud är genom "ursprung". Monoteismen säger att det finns bara en "Gud" för det finns bara ett ultimat ursprung till verkligheten som vi lever i och detta må vara sant på en metafysisk nivå, men i vår fenomenologiska version av verklighet så vet vi att det finns ursprung av alla möjliga slag och sorter. Gudar finns dem? Mitt svar blir ja.
För ni förstår. Om vårt specifika, individuella mönster är medvetet, om Simon och Jonathan är medvetna mönster, så finns det ingenting som säger att de högre mönstren inte kan vara medvetna på ett liknande sätt som vi är.
Mitt hörn av internet har sen länge bevisat att jultomten existerar och på samma sätt som att han inte är förkroppsligad, men lever ut sitt väsen genom våra kroppar när vi interagerar med i samma anda som jultomten så kan alla dessa högre, avancerade mönster ta sin boning i oss när vi agerar i deras anda. Moder Svea lever ut sig själv i oss när vi talar svenska utomlands eller firar midsommar, Oden när man firar midvinterblot och så vidare och så vidare.
Som kristen så anser jag fortfarande att det finns en poäng i att ge Det Upphöjda Mönstret en särskild hängivenhet och fokus, men "gudar" är faktiskt bara ett ord. När vi ser memkomplex, kulturer på olika nivåer, mötas, debatteras och ibland slåss mot varandra ser vi i min mening gudar som agerar ut sitt väsen genom oss. För den som varit ideologiskt engagerad är det här ibland skrämmande tydligt - människor agerar ofta inte efter eget huvud utan i en ideologisk besatthet - och jag tror att även i ens individuella liv så är det användbart att se och observera de mönster som agerar ut sig själva om så bara i våra egna medvetanden. Dessa mönster lever vill jag hävda och har en reell agens precis som oss själva. Vilka mönster, vilka gudar, kan vi bryta med och vägra tillträde till våra liv och vilka, mer sympatiska och välgörande, kan vi bjuda in och interagera mer med?
Vår värld är så förvirrad just nu. Vi har nått materialismens gräns på många sätt och kan samtidigt inte hoppa tillbaka till en religiös förståelse som fanns innan dess intåg. Kanske kan "mönstrenas gudar" hjälpa oss med övergången.
Och än en gång så återvänder vi till mönster.
Om allt är mönster, i meningen att allt kan härledas från Det Upphöjda Mönstret som med monotetistisk terminologi är Evigt, Allsmäktigt och Allomfattande, så är vi också mönster.
En människa, ett mänskligt medvetande, är ett mönster som uppstått ur det Upphöjda och om vi förstår oss på det här sättet så går det att se på vårt agerande och vår upplevelse på ett helt annat sätt än vad som är brukligt.
Vi är nämligen inga isolerade öar. Som mönster äger vi inte objektens tidigare egenskaper av att i någon mening vara isolerade från varandra, utan allting interagerar och går in i varandra. Som mönster är vi härledda från våra föräldrar, från vår kultur, från vår själva arts historia och förutsättningar. Det vi agerar ut är inte Simons eller Jonathans idéer om verkligheten utan närmast alltid betydligt äldre, större mönster som får sin specifika accent i våra individuella uttryck. Vi är våra föräldrar, vi är vår kultur, vi är mänskligheten, eller snarare: våra föräldrar, vår kultur, vår art finns alltid i oss och det är de som syns när vi agerar ut vårt eget specifika mönster.
Förstår ni var gudarna kommer in? Ett annat sätt att förstå begreppet gud är genom "ursprung". Monoteismen säger att det finns bara en "Gud" för det finns bara ett ultimat ursprung till verkligheten som vi lever i och detta må vara sant på en metafysisk nivå, men i vår fenomenologiska version av verklighet så vet vi att det finns ursprung av alla möjliga slag och sorter. Gudar finns dem? Mitt svar blir ja.
För ni förstår. Om vårt specifika, individuella mönster är medvetet, om Simon och Jonathan är medvetna mönster, så finns det ingenting som säger att de högre mönstren inte kan vara medvetna på ett liknande sätt som vi är.
Mitt hörn av internet har sen länge bevisat att jultomten existerar och på samma sätt som att han inte är förkroppsligad, men lever ut sitt väsen genom våra kroppar när vi interagerar med i samma anda som jultomten så kan alla dessa högre, avancerade mönster ta sin boning i oss när vi agerar i deras anda. Moder Svea lever ut sig själv i oss när vi talar svenska utomlands eller firar midsommar, Oden när man firar midvinterblot och så vidare och så vidare.
Som kristen så anser jag fortfarande att det finns en poäng i att ge Det Upphöjda Mönstret en särskild hängivenhet och fokus, men "gudar" är faktiskt bara ett ord. När vi ser memkomplex, kulturer på olika nivåer, mötas, debatteras och ibland slåss mot varandra ser vi i min mening gudar som agerar ut sitt väsen genom oss. För den som varit ideologiskt engagerad är det här ibland skrämmande tydligt - människor agerar ofta inte efter eget huvud utan i en ideologisk besatthet - och jag tror att även i ens individuella liv så är det användbart att se och observera de mönster som agerar ut sig själva om så bara i våra egna medvetanden. Dessa mönster lever vill jag hävda och har en reell agens precis som oss själva. Vilka mönster, vilka gudar, kan vi bryta med och vägra tillträde till våra liv och vilka, mer sympatiska och välgörande, kan vi bjuda in och interagera mer med?
Vår värld är så förvirrad just nu. Vi har nått materialismens gräns på många sätt och kan samtidigt inte hoppa tillbaka till en religiös förståelse som fanns innan dess intåg. Kanske kan "mönstrenas gudar" hjälpa oss med övergången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar