Min bas är den bön jag kallar för Treenighetsmantrat. Den formades för mig när jag studerade Buddhism och kände en längtan efter att få meditera via mantran. Jag hittade ett specifikt mantra som belyste det österländska perspektivet av "Gud Fader" väldigt väl. Jag prövade att be detta och det fungerade tämligen väl. Enda abret var att jagkände att jag svek min, för tillfället väldigt starka, kristna identitet när jag inte bara studerade utan också utövade buddhistisk övningar och beslöt att lägga till Jesusbönen till min mantra-rutin.Jag insåg att jag lika gärna kunde lägga till en bön för den heliga ande när jag ändå håller på och där var vi. Till en början försökte jag att be till den helige ande, men det kändes inte helt rätt. Den dimensionen av Gud verkar alltid vilja peka på Fadern och Sonen hellre än sig själv så jag formade om bönen till att bli en "fri del" där jag kan be ett spontant mantra för den sinnesstämning som passar. I receptform ser bönen ut såhär:
Inledning: Sju inandningar, ett för varje chakra.
Sonens mantra: Herre Jesus Kristus Guds Son, förbarma dig över mig syndare - 1 radbandsvarv (ca 42 ggr)
Doxologi: (Ära vare Fadern, Sonen och Den helige ande, som är och som var i evighet, Amen)
Faderns mantra: Teyata gate, gate, paragate, parasmagate, bodi soha - 1 rbv
Doxologi
Andens mantra: Vanligen ett mantra inspirerat av Swedenborg, nämligen Lär mig kärlek, gör mig vis, visa mig alla dina vägar men varvar ofta med Var min styrka, var mitt mod, gör mig stark och gör mig orädd eller annan spontan strof - 1 rbv
Doxologi
Avslutning: 3 Aum
Detta mantra gör jag minst två gånger per dag, ofta mer än så och är en stabil grund också de dagar jag trött eller sliten. Jag börjar med Jesusbönen då den sätter mig i rätt perspektiv till det gudomliga.Jag kommer till Gud som en syndare och kan be honom förbarma sig över mig oavsett om jag känner glädje eller ofrid. Det känns alltid rätt att få böja knä på det viset.
Gate-mantrat betyder, ungefär, "Bort, bort, långt, långt bort, alla tillsammans långt, långt bort och där- upplysning" och syftar på att i vår andliga strävan och praktik inte får glömma bort att vi, även om våra övningar är nyttiga och sunda, alltid har Gud hos oss, i oss, redan nu. Vi är alla redan Buddha, i detta nu. Vi behöver, faktiskt, inte prestera något för att få tillgång till fullkomlig glädje och frid, var i livet vi än är.
Andens mantra är som sagt olika och det känns gott att få ha en spontan del. Min frikyrkliga sub-person är van vid att be fritt och kan känna sig obekväm med för mycket meditationsflummerier och detta är hans del. Ibland sjunger jag en kortare lovsångsfras.
*
När jag mediterar mer "matnyttigt" så var jag länge lite vankelmodig. Ett tag satsade jag hårt på att lyckas blu lucid och vakendrömma. (Jag för fortfarande drömdagbok, men har slutat tänka på det i övrigt för tillfället) En period försökte jag få en utanför-kroppen upplevelse, men inget kändes helt rätt. Så mindes jag Wim Hofs andningsövningar och insåg att jag nu redan hade byggt upp en meditationsrutin och säkert skulle ha lättare för att orka med att pröva hans program. Jag gick igenom lite introduktionsvideor och hittade snart mitt eget sätt att utföra en variant på hans program, med goda resultat. Jag gör det ungefär såhär:
100 neutrala andetag in näsa, ut mun. Räknar ofta högt på utandningen upp till 100.
Doxologi
1 rbv neutralt andetag näsa-mun
1 rbv neutralt andetag mun-mun
Doxologi
1 rbv snabbt andetag näsa-näsa
1 rbv snabbt andetag näsa-mun
1 rbv snabbt andetag mun-mun
Doxologi
1 rbv långsamt andetag näsa-näsa
1 rbv långsamt andetag näsa-mun
1 rbv långsamt andetag mun-mun
Doxologi
10 djupa andetag näsa-mun. Håll andan 1 snabbt utfört rbv.
Doxologi
100 neutrala inandningar näsa-mun. Räknar ofta högt på utandningen ner till 0.
Doxologi
Denna övning gav resultat direkt. Redan första gången känner man intensiva elektriska pulser i hela kroppen och mot slutet är det lätt att bli överraskande känslosam. Vet du med dig att du har mycket du brottas med så bli inte förvånad om du gråter intensivt eller har andra starka känsloyttringar när du kommer fram till den andra nedräkningen. Det är här jag har haft mina mest prominenta visioner och jag upplever ofta att jag kommer på vad jag bör göra härnäst för att ta mig framåt i mitt praktiska såväl som andliga liv. Det är inte ovanligt att man också ser psykedeliska mönster eller andra typer av Closed Eyed Visions. Är du andligt skör så var en aning varsam med hur intensivt du praktiserar denna övning, den kan kännas rejält obehaglig i perioder, men är du någorlunda robust så kan jag varmt rekommendera den.
*
Utöver detta försöker jag också minnas att köra allmänna avslappningsövningar för att inte bli alltför andligt hyper, vilket jag känner mig i perioder, och dessa övningar är inte särskilt speciella. Jag utför självhypnos och försöker uppnå vad buddhisterna kallar nomind. Ibland upplever jag att jag lyckas, ibland somnar jag, ibland blir jag rastlös. Allt är okej.
Något jag vill rekommendera dock är att använda ögonmask och någon form av öronskydd. Det är lätt att uppleva ljusskiftningar och andra typer av hallucinationer och inte vara säker på om man har ögonen stängda eller inte. Med en ögonmask och nedsläckt rum så vet man att det är så mörkt det kan bli och att det man eventuellt ser är mentala projektioner. Inte mindre fascinerande, men lite lättare att inte bli distraherad om man gjort det man kan. Likadant är öronskydd en trygghet om man skulle uppleva hörselvillor.
Så. Såhär gör jag i nuläget. Om det ändras markant lär jag berätta det.
Hur gör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar