En diskussion om Lag, homosexualitet och bjälkar i ögonen

Något som lätt blir en stötesten på ens kristna vandring är förekomsten av den mosaiska lagen. Kring dessa föreskrifter så blir problemet kring Guds identitet och ondskans existens på många sätt som allra tydligast. Inte så att hela lagen är förkastlig, det går att se hur den var "ett steg på rätt väg" i människans etiska utveckling, men den är också särdeles lång, tycks godtycklig och är ibland - särskilt i dess strafföreskrifter - rent vidrig. En perfekt Gud kan bättre än såhär, en perfekt Gud kan ordna en skapelse som inte behöver en utskriven lag utan istället har den inristad i sina hjärtan... 

Jag har tagit upp problemet med Lagen förr här på bloggen och försökt stångas med den ur allehanda vinklar, men jag tvingas alltid återkomma då det har varit så svårt att komma åt kärnan med problemet. Okej, om man säger att Lagen fyller en symbolisk funktion och att judarnas version är en variant av denna funktion, men att den sedan varierar över tid och folkslag, fine någonstans, men varför säger Jesus att han inte kommer för att upphäva lagen utan för att uppfylla den och att han fortfarande förväntar sig att hans följare ska följa den fläckfritt, ja långt bättre än fariséerna? Hur det ska gå till har jag inte kunnat förstå, hur symboliskt jag än har tolkat lagen i det som varit. 

Nu kanske en nyckel dock har singlat in. Lagens symboliska funktion, har jag nu insett, är identitet, skapandet och upprätthållandet av personlig, separat identitet. Världen skapas genom uppdelandet av ont och gott, genom åtskillnaden av Skapelsens nyanser. När dessa delas upp och världen kommer till med sin myriad av olika entiteter som konkurrerar och samspelar med varandra är Lagen den funktion som avgör vad som händer med dessa varelser. Alla varelser har en egen version av lagen, från den minsta av individer till den största av kollektiva entiteter - samtliga förstår Världen genom en uppdelning av det som är gott och ont. Det goda ska brukas på ett korrekt och välsignat sätt och det onda ska hållas på avstånd och bara interageras med på ett sätt som är likaledes korrekt och därmed riskfritt. Bryter entiteten, oavsett nivå, mot denna Lag så kommer hon att råka illa ut, men om hon följer Lagen framgångsrikt så blir hon istället välsignad. 

Det är i sig inget ont med enskild existens och vi behöver Lagen för att få syn på och kunna sätta denna enskilda existens i en begriplig kontext. Moses lag har vissa generella riktlinjer som delas universellt av mänskliga folkgrupper, men de flesta av reglerna är till för att skapa en berättelse om vilka det judiska folket är och hur de ska upprätthålla denna berättelse, denna särskilda identitet, genom tidens förlopp. Glömmer de bruket av lagarna kommer de att gå under, inte i den meningen att en fysisk gudom stiger ned och kastar ljungeld på dem, men att de oundvikligen kommer förlora sig själva. Lagen gör judarna judiska och om dess bruk ignoreras eller glöms över överskådlig tid skulle de bli en folkgrupp i mängden. Deras identitet är där med borta. 

Med detta perspektiv i ryggen så kan vi höra Jesu ord i Bergspredikan på ett annat sätt. Jesu säger att han inte kommer för att förstöra eller upphäva våra identiteter, han är inte ute efter att slutgiltigt döda oss och det vi håller kärt i detta nu, utan för att uppfylla syftet med den process vi är uppe i genom våra begränsade liv. Oavsett vilket liv vi har när vi möter kallelsen att följa Kristus och gudomliggöras så behöver vi inte vara oroliga för att vi måste förvränga eller byta ut hela vår identitet och varelse för att klara av att fullgöra processen. Nej, den lag som vi har i vår nuvarande identitet ska fortfarande följas, i varje steg på vägen. I en fas av den andliga vandringen så känns friheten närmast hisnande påtaglig, "slakta och ät", "allt är tillåtet.." tänker man och vill ge sig ut och begå allsköns njutningssynder i rena fröjden - då kan man minnas det här. Nej, Lagen är inte upphävd, utan den ska uppfyllas. Var det mot din natur att ta tre silar heroin om dagen eller ha sex på skumma bakgator med allsköns främlingar innan din andliga resa började så gäller det fortfarande när friheten i din sanna natur börjar göra sig påmind. Så länge du identifierar dig som en människa som följer moraliska koder, regler och förordningar så måste din ande se till att göra det också - hur fri den än må vara på ett högre plan. 

Men, med detta sagt. Lagen är i den här mening både outsägligt varierad mellan folk, tider och enskilda individer och Mose lag bör aldrig förstås konkret om man vill göra en generell tolkning till varför den ser ut som den gör. För att ta ett exempel, som irriterat mig till vansinne under min kristna uppväxt: Varför är homosexualitet synd enligt Bibeln? På det konkreta planet kan det finnas mängder med skäl att undvika homosexuella handlingar för en specifik grupp under en specifik tid, men varför har den evige Guden placerat ett bud mot detta i en bok som ska tala Guds Ord för människor över alla tidevarv och platser? 

Psykologsymboliskt har budet ingenting med sex att göra, om det vore så, vore det inte rimligt att åtminstone nämna lesbiskt sex? Det görs inte, det är bara män som inte ska ligga med en man så som man ligger med en kvinna. Det här borde folk reagera på en masse och om man inte hittar ett rimligt svar annat än att det var ett patriarkalt tidevarv - Gud är inte patriarkal, han ger de budskap han ämnar ge oavsett yttre förutsättningar - till undantaget så borde man förstå att det inte är ett konkret förbud mot homosexuell kärlek som är tanken med budets existens i helig skrift.

Nej, symboliskt är som sagt män andlig handling och kvinnor andliga mål. När en man har sex med en kvinna så betyder att en handling kopplas samman med ett mål och därmed ges förmågan att ge frukt. Om en man har sex med en man i denna symboliska mening så riktar Anden in sig på medel och begär dessa istället för ett giltigt mål. Homosexuellt manligt sex är andlig materialism, det är att tro att ens medel för att nå någonstans andligen är viktigare än ett mål placerat i det himmelska. Kärleken till pengar är homosexuellt sex i den här meningen. Pengar står för kraft i en yttre mening och är utmärkt som ett maskulint medel för att få det vi i grunden önskar, men om pengar istället blir vårt andliga mål så blir det en kärlek så förkastlig att det kan sägas vara roten till allt ont. Andliga Män behövs inte i längden, de ska undvikas att ge någon särskild uppmärksamhet, de är bara till för att nå den andliga Kvinnan så att livet kan komma till. 

För kompletteringens skull och för att hamra in nyttan av att se med psykologsymboliska ögon; homosexuellt kvinnligt sex är andliga mål som umgås intimt med andra, för dem irrelevanta, andliga mål. Det kan liknas vid dagdrömmerier och andra sorters oproduktiva fantasier. Det är lika sterilt som sin manliga motsvarighet, men det är långt ifrån lika skadligt. När vi dagdrömmer på detta impotenta sätt så spenderar vi fortfarande vår tid och kraft i det himmelska, vi tror inte något om det yttre som riskerar att leda till hädelse och det finns ingen anledning för Gamla Testamentets författare att fördöma denna handling. Jag hör någon liten fundamentalist inom mig ropa om att Paulus nämner lesbiskt sex i fördömande ordalag och ja, det må så vara, men Paulus brev är inte menat att läsa psykologsymboliskt på samma sätt som GT och evangelierna. Paulus brev hade en konkret funktion och skrevs till levande människor utan en tanke på att de skulle kanoniseras århundraden senare - det fanns anledning att problematisera romersk homosexuell sexualitet, men det betyder inte att alla homosexuella handlingar ska fördömas rakt av som avskydda av Gud.

För de är de inte, i så fall hade det inte funnits några homosexuella alls. Likväl behöver den som ärligt känner inom sig att homosexualitet är moraliskt förkastlig inte skämmas för denna hållning, men du behöver inse att den är ett test för din Samhöriga persona. Okej, du har utan din egen förskyllan formats så att ditt Ensamma jag tror att homosexuella handlingar går utanför Guds lag - din identitet gör det omöjligt för dig att själv vara homosexuell och det är förstås helt i sin ordning. Men, frågar sig nu Himlen, hur gör du med de som ändå lever ut en homosexuell livsstil och tar del av dessa handlingar och inte ens verkar skämmas när de gör det? Om du dömer dem, om du säger att dessa människor inte har del i Guds gemenskap, att de utöver något som är ont och har del i Djävulens natur - då drar du in Hades i din existens. Du får Lagen att sluka sig runt din broder, som enbart har fungerat utefter en annan lag än den du följt. Du dömde och blev själv dömd, du missade bjälken i ditt öga för någon annans flisa när du hävdade att din broder inte tillhörde samma gemenskap som du själv. Du vägrade vara samhörig och förlorade därmed själv möjligheten att förstå din sanna identitet på den existensnivån. Fördömandets attityd spränger paradiset i spillror och fördömandet av andra är det allvarligaste vi kan göra i vår andlighet. Gud är aldrig två, de du möter i ditt liv - syndare, horkarlar eller skattmasar lika fullt - är alltid en förlängning av dig själv.

Gör aldrig din Lag, din personligt välsignade identitet, till ett skäl att förkasta någon annan deras sätt att vara. Fördömandet är inget annat än motorvägen till Helvetet. Då är det bättre att skära av allt som har med Lagen att göra från ens tankar och låta den brinna för alltid i Gehenna. Hellre att Lagen drabbas av det ödet än ens själ.