En låt har slagit ner i mitt medvetande och verkar inte vilja gå förrän jag har dillat några ord om intrycket jag får från den. Bo Burnhams låt "Welcome to the internet" är till att börja med en genuint stark låt och ett musikalstycke som ger klangen av att vara finalen i antagonistens resa mot sin höjdpunkt i historien, men den bär också med sig ett budskap som jag skulle vilja kalla rent generationsskildrande.
Jag är ett år äldre än Burnham och det märks att vi har växt upp i samma tidevarv, den digitala sfär som skildras i låtens allt mer eskalerande takt är en plats jag också tagit del av under hela min uppväxt, men jag har också distinkta minnen av det som låten skildrar i sitt mellanspel: Det tidiga, oskyldiga nätet som var fritt och konstigt, men inget som det gick att fastna i - det var alltför sparsmakat och primitivt.
Sedan hände någonting och det är uppenbart att det inte är någon enskild aktörs fel - det är bara såhär evolution kan se ut och gå till - men nätet blev mer och mer sofistikerat och med det alltmer svårt att ignorera och hållas på plats. Internet blev en port till världen, men en port som skrek och härjade, lockade och pockade med allt sitt innehåll. Plattformarna som dök upp, forumen, de sociala medierna, Youtube och allt annat var inte designade för att bara låta dig göra din grej utan också få dig att ta del av lite grann av allt så ofta som möjligt, medan det fortfarande kändes som om du bara använde internet som det fantastiska verktyg det alltid utgjort sig för att vara - du var fortfarande i kontroll.
Och det är ju fortfarande sant. Internet är ett verktyg, ett enkelt kommunikationsmedium och den medvetna individen kan se till att bruka detta medium på ett sätt som är oaktat positivt och produktivt för denne, det är självklart. Internet har också splittrat upp massmediernas förödande effekt på befolkningen och nu är det möjligt att använda television och andra nöjesmedium utan att ständigt bli söndermanipulerad och kommenderad av den andre. För den medvetna individen, det vill säga, och hur många av oss är det?
Om man inte aktar sig så blir istället internet en djävulsk drog av en typ som kan fånga sinnet värre än den värste av kemiska substanser. Burnhams låt skildrar detta exemplariskt. Internet presenterar en version av världen som är myllrande, spännande och oerhört mer expansiv än livet IRL någonsin kan vara för oss. Den enda haken är att det kommer in saker som vi inte bett om: Ett ständigt flöde av tragiska, skrämmande nyheter, grotesk pornografi, åsikter om allt och ingenting, alternativa fakta i en ziljard olika nyanser och lika många varelser som basunerar ut sin bild av hur det perfekta livet bör se ut, med den enda gemensamma nämnaren att det ser inte ut som det liv du har nu! Ett ungt, eller bara otränat, sinne kan inte värja sig. Internets presentation av världen blir liktydigt med vad världen är och det unga, otränade egot behöver därefter alltid balansera sin bild av sig själv gentemot denna gigantiska tankefigur som internet nu utgör och det är ingenting den klarar av att göra särskilt väl. Internets brokiga, myllrande, galna värld krossar egot och lämnar det fragmenterat, förvirrat och fullständigt beroende av allsköns dopaminkickar. Burnhams skratt inför låtens final illustrerar poängen perfekt: Internet är Djävulen, rätt och slätt och jag som sett samma internet som Burnham köper det utan tvekan.
Fast det är där jag pausar. Djävulen uppfanns knappast genom internets uppkomst utan lär ha härjat runt även innan denna teknologi fanns tillhanda och just detta gör Burnhams låt till en sådan effektiv lektion för min generation om hur dualism, djävulens värld, fungerar. Dualism erbjuder ett smörgåsbord av valmöjligheter och du kan aldrig göra fel utan din värld skräddarsys kring hur du väljer till och väljer bort, du behöver bara skaka jakande eller nekande på huvudet och den dualistiska världen formas automatiskt runt omkring dig. Det enda priset som begärs tillbaka är att du aldrig slutar ge denna vackra, personligt designade värld din uppmärksamhet. Tappa aldrig intresset, låt dig aldrig bli uttråkad utan se till att alltid TITTA PÅ ALLTING! Du måste inte gilla det, men i så fall skäll på det, hata det, förakta det - tillåt aldrig ditt sinne att slappna av. Du får en hel värld till skänks av Djävulen, det enda han begär är din egen själ. Den får du inte längre inspektera på egen hand.
Såhär har det alltid fungerat, redan Jesus lägger ut texten om det här på sitt lätt kryptiska vis och än en gång: Internet är ett verktyg och egentligen ingenting annat, det är bara det att Djävulen blivit skickligare och skickligare på att använda det och det måste vi reagera på nu när Burnham lyckats säga det i mytisk klartext till en hel värld. Internets presentation av världen är inte på riktigt, det är en illusion och ett magitrick och det gäller samtliga presentationer som Djävulen lägger fram - oavsett medium. Verkligheten består inte av ett smörgåsbord av val, verkligheten kan aldrig splittras upp i olika kategorier där Trump är god och Obama ond eller tvärtom utan verkligheten är alltid hel.
Denna helhet kan aldrig förstås med våra sinnen och vår rationella förmåga. Egot kan inte begripa något av det här, men vår essens har aldrig glömt det och om vi klarar av att strunta i att Djävulen kallar oss apatiska när vi vänder oss inåt, om vi klarar av att ignorera Tristessens anklagelser när vi nöjer oss med att inte göra någonting alls utan njuter av den enkla gåvan att bara få existera så kan vi se mer och mer av vidden i denna verklighet. Vi kan upptäcka Kristus värld, helhetens värld som är så underbart väsensskild från Djävulens. Där finns inga döda nioåringar, inga incels, ingen regel 34, ingenting av allt det vansinniga tramset som spys ut från internets glittriga kloaker.
Kära läsare, som jag hittar via det fantastiskt fina verktyget internet, följ gärna med mig på resan inåt framöver. Jag lovar att vi ses på andra sidan och att den delen av livet kommer vara mycket bättre än allt det vi hittills gått igenom på denna plats sedan cirka 99.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar